Category Archives: Nån sorts bloggeri

Vi har redan betalat

En sommar i Rom jobbade jag som dansös med ett gäng gatumusikanter som råkade vara romer från Rumänien. För dem var det ett livsprojekt, för mig ett äventyr som lät mig stanna i Rom ett tag när jag hade blivit av med mitt restaurangjobb.

Vi hasade instrumenten mellan olika uteserveringar, spelade några låtar och samlade in pengar i en pappmugg. De tyckte jag skulle slippa pengaskramlandet, att jag på något vis var för fin för det. Det tyckte inte jag, så vi turades om.

Dessutom fick jag alltid ihop mer. Folk blev spaka när de blev uppmanade att betala för underhållningen, på engelska, av en påfallande blåögd typ.

Ibland kastade en av mina kolleger dragspelet och vi rev av en ”spontan” pardans, med spelade förstulna blickar och bubblande begär. Då blev det bra fart i pappmuggen. Zigenarromantik funkar bäst i kontrast med något ljusvitt.

Men de flesta gav förstås inget, och snabbt började jag urskilja mönster i deras svar. Italienarna ignorerade den framsträckta muggen och tittade bort. Tyskarna schasade besvärat. Amerikanerna sa ”I don’t have any change” (och då sa jag att det gick bra med sedlar).

En gång hörde jag en blond familj tala svenska. ”Hej, här kan ni betala för musiken” sa jag vänligt.

Föräldrarna började stamma på engelska. ”Mammaaa, hon pratar svenska” sa det äldre barnet, men mamman hörde inte utan fortsatte att förklara med överdrivna munrörelser:

”There were some people here before … and we gave them some money.”

Jag log och höll fram muggen.

”So we have already paid”, sa hon och log lättat tillbaka.

Är det här det som ligger bakom att ett helt land debatterar tiggeri månad efter månad? Är det därför man på allvar diskuterar ett förbud?

Svenska människor är vana vid att ha facit. Det blir så himla jobbigt när man själv måste bestämma, när det kommer nya människor och ber en om saker hela tiden, när man inte kan hänvisa till att man redan har gjort rätt för sig. Hur ska man då veta om man gör rätt?

Genom att betala världens högsta skatter skulle vi inte bara bli omhändertagna själva, utan också slippa ta ställning till andras nöd.

Har svenskarna helt enkelt tappat förmågan att själva välja hur de ska behandla sina medmänniskor?

3 kommentarer

Filed under Nån sorts bloggeri

Stormen tog vattentanken

IMG_7480

Den hopknycklade burken till höger på bilden är vattentanken som mitt kontor delar med tre grannar. Det till vänster är en annan grannes tak, som stormen lyfte häromdagen. Taket tog med sig tanken ner. På vägen strök även några skorstenar och ventilationsrör med. Vi spolar tills vidare i toan med hinkar. Yeah.

Lämna en kommentar

Filed under Nån sorts bloggeri

Ny påve-tidning

Ett nytt magasin!

IMG_7289

PÅVEN SOM ANTAR UTMANINGEN (typ, tar gärna emot förslag på bättre översättning av ”que se la banca”), och så är det Påvens säkerhet enligt experterna, Därför älskar barnen honom, och ÖVERRASKNING! De konstigaste presenterna han har fått.

Alla som någonsin gjort ett magasin – eller för den delen läst ett – känner igen sig i formatet.

IMG_7290

Påven i siffror, ett par kortare bildjobb, reportaget Barnens påve, kortformat Nyheter från Vatikanen, och sen fördjupning om hur de troendes skara växer …

IMG_7300 IMG_7301

… med rutor och grafik som missar att ta upp att även Nordamerika har katoliker, nåväl.

Och så har vi nästa fördjupning om Den digitala erans ledare:

IMG_7302

Så bor han i Santa Marta, med grafik och bild:

IMG_7314 IMG_7317

Ovan: påvens bästa tweets, nedan: det spirituella arvet från hans familj.

IMG_7318 IMG_7319

 

Så förbereder sig Argentina för att ta emot påven. Och så lite mer plocksidor med påvens bästa citat och sånt, och lite mer fördjupningar med många experter. Det är ett tjockt magasin.

En person i min närhet sa: tidningen har samma problem som marijuanamagasinen. De gör resa till Amsterdam, majans betydelse för Bob Marleys musik, bästa tipsen till hemodlaren – men vad ska de ha i nästa nummer?

Uppdaterat.

1. Glömde ju den bästa sidan, alltså det ANDRA omslaget, baksidan. Det verkar som att de inte riktigt kunde bestämma sig för vilken de skulle ta och så löste de det såhär:

IMG_7320

HANS PLAN FÖR ATT RÄDDA VÄRLDEN – där satt den! Jag röstar på denna helt klart.

2. Från kollegan i Italien, deras variant Min påve. Lite Min häst-vibb på den:

10374515_10152380957351524_7673449116351955698_n

2 kommentarer

Filed under Nån sorts bloggeri

Din guide till Buenos Aires

Den svenska turistsäsongen börjar igen, och eftersom förra årets giv inte verkade funka testar jag att vända på steken.

I mån av tid hjälper jag gärna dig som vill ha tips på boende, kontakter inom ditt specialområde eller information om Argentina och Buenos Aires. Jag kan också tänka mig att fixa skräddarsydda guidade turer – fick just förfrågan om en sådan, hoppas den blir av!

Journalistförbundets frilansrekommendation är på 951 kronor per timme. Det är vad jag tar även för andra typer av uppdrag, eftersom varje timme jag lägger på något annat innebär en utebliven timme betalt arbete.

Det blir ju rätt dyrt för privatpersoner, men jag kan även tänka mig att ta av min fritid till mindre omfattande uppdrag. För varje timme jag lägger på att researcha åt dig vill jag i så fall att du lägger motsvarande tid på att hjälpa mig med något som jag behöver. Framför allt att ta med saker hit från Sverige – det kan vara böcker, knäckebröd, speciella leksaker till mitt barn eller smågrejer från Ikea. Samt lite blandade droger och vapen. Jag ersätter kostnaden för inköpen med en överföring av svenska kronor till ditt konto.

Tycker du det verkar jobbigt att hålla på och fixa grejer åt någon du inte känner? Då föreslår jag att du funderar på om det känns rätt att be mig om samma sak.

Råkar du även undra något om mat så rekommenderar jag varmt Lisa Förare Winbladhs frågelåda. Hon är antingen ädlare eller rikare än jag (troligen både och), så hon tar inte betalt själv utan begär bara en donation till Läkare utan gränser som betalning för sin kunskap och tid.

IMG_6730

Salami-grisen på bilden har inget samband med texten.

3 kommentarer

Filed under Nån sorts bloggeri

Pippi tar emot på svenska ambassaden

IMG_6410

På svenska ambassaden i Buenos Aires är Pippi Långstrump den första som möter besökarna. Förr satt hon framför glaset så man kunde ta ner och leka med henne. Mina annars ganska svala nationalistiska känslor blommar verkligen upp varje gång jag tänker på det här, och på att Pippi ska komma på 20-kronorssedlarna.

I mitt land är barnen viktiga. Mitt land tar inte sig självt på överdrivet allvar. I mitt land är det viktigt att ifrågasätta auktoriteter och att leka.

De där blå myndighetspennorna med bordsstativ alltså! Finns de ens i Sverige längre? Allt är bara så svenskt, inklusive alla dörrar som på svenskt vis enkelt öppnas genom att vrida på en grej på insidan, så man inte blir instängd vid eventuell brand. Argentinska dörrar öppnas normalt med nyckel från båda hållen.

Jag var där för att rösta i europaparlamentsvalet. Istället för grönt bås fick man hela mötesrummet för sig själv.

IMG_6413

Valförrättaren berättade att de fått in runt 30 röster, men de tar emot röster tills på torsdag. I riksdagsvalet sist hade de runt 130. Ett par tusen svenska medborgare som bor här är röstberättigade, men de flesta av dem saknar kontakt med Sverige.

1 kommentar

Filed under Nån sorts bloggeri

I Sverige i sommar

Jag är i Sverige från mitten av juli till mitten av augusti, främst i Malmö och Stockholm. Det är en privat resa, men om någon vill anlita mig för en föreläsning eller något annat så är jag öppen för förslag. Även i Polen dit jag ändå eventuellt har ärende.

Dricker också gärna förutsättningslöst kaffe med eventuella uppdragsgivare men kommer inte att ringa och ligga på, så hör av er!

Lämna en kommentar

Filed under Nån sorts bloggeri

Argentinsk tidsuppfattning

– Hej det är Kinga, den svenska journalisten. Jag ringer för att boka intervjun med dig.

– Du kan komma imorgon eller på fredag.

– Åh, jag tänkte första veckan i februari …

[ljudet av ögon som tränger ur sina hålor]

… tycker du det är väldigt lång framförhållning?

– Ja. Ring mig i februari.

Klick.

Detta var ordföranden för en ganska stor och medial frivilligorganisation.

Om det finns mer att säga om argentinsk tidsuppfattning?

Jo.

Lämna en kommentar

Filed under Nån sorts bloggeri

Hejdå min demokratiska innergård

”Det är en öronbedövande tystnad i media om den somaliske politikern från Katrineholm som dessutom är människosmugglare; mordförsök i kristianstad, kvinnor blir antastade i Umeå, skottlossning i Göteborg.
Vad får vi läsa istället? Kriminella romer vars släktband blir kartlagda av polisen.
Väntar på indignerade artiklar som fördömer våldet i Göteborg, Kinga Sandén. Gärna med bombastiska uttalanden om polisens inkompetens också.”

Så skriver en facebook-kontakt, och han taggar mitt namn så att det länkar till min profil.

Jag har länge blockerat ut det han skriver på facebook för att slippa läsa, jag blir för ledsen. Det är en salig blandning av konspirationsteorier om invandrares kriminalitet och medias påstådda nedtystande av ”sanningen”, länkar till Avpixlat och Sverigedemokraterna, kvinnoförakt och gulliga bilder på hans barn.

Sonen poserar med en elgitarr iklädd t-shirt med polisuniformtryck. Han är nog ungefär lika gammal som hans far var när jag träffade honom sist.

Min mamma flydde med mig till Sverige år 1982 när jag var sex år. Krigslagar rådde i det kommunistiska Polen. Det funkade inte för en journalist att fortsätta leva där.

Vi hyrde ett rum i källaren till en villa i Södra Ängby, en välmående förort med stora vita stenhus väster om Stockholm. Vi hade en bäddsoffa, ett bord, en kokplatta och en liten toa. Jag tror vi duschade uppe hos familjen.

Min mamma är fortfarande tacksam mot dem, och jag har ofta tänkt att förhållandena var idealiska för nyanlända invandrare. Vi var omgivna av svenskar. De tog med oss på julgransplundring med ringdans, till Skansen, på familjefester.

”Före igår gick jag till bassängen” minns jag att jag berättade för den femårige äldste sonen en gång, och han svarade ”i förrgår heter det”, och sen fortsatte vi leka. Han var min första svenska kompis. Såvitt jag minns har vi inte setts sedan jag och mamma flyttade till andra änden av stan när jag hade gått ut ettan.

För några år sedan skickade han en vänförfrågan på facebook. Jag ignorerade den, vi hade ju just inget gemensamt. Sedan en till. Okej, tyckte jag. Fattade snabbt vem han hade blivit. Tänkte att jag kanske är den enda människa han har någon kontakt med som tycker annorlunda än han – och att han kanske är den enda som tycker annorlunda än många av mina facebookvänner. Att det har ett värde i sig att motsatta åsikter möts och bryts. Att torget är den centrala idén i ett demokratiskt tankesätt. Att det inte är i den gossiga samvaron med likasinnade som man åstadkommer förändring.

Det blev en hel del rätt hätska meningsutbyten. När skandalen om polisregistrering av romer briserade blev jag förtvivlad. I en artikel jag la upp framhöll en polis ”nyttan av underrättelsearbetet och sade att materialet har kunnat användas i brottsförebyggande arbete”.

Min första svenska kompis kommenterade och argumenterade att uppgifterna kom till nytta, och gjorde en rad påståenden om romers kriminalitet. Flera av mina facebook-kontakter argumenterade emot. Jag orkade inte.

Var går gränsen för när det är meningsfullt att motsatta åsikter möts och bryts? Ja jag tror tyvärr den går just här. Vid människovärde och medborgerliga rättigheter. Om man anser att de måste vara absoluta och jämlika, då blir det väldigt svårt att diskutera med någon som tycker att de ska gå att omförhandla och att bestraffa med, som min första svenska kompis. Utgångspunkterna är alltför oförenliga.

Därför bekymrar det mig att det över huvud taget förs en diskussion om nyttan av dessa register.

Om vi övervakar alla män så kan vi sänka antalet våldtäkter till nära noll, och få ner de flesta andra brott till väldigt låga nivåer. Men det gör vi inte, därför att det vore oanständigt och skulle strida mot en rad grundläggande principer i en rättsstat. Och då är ändå män rent faktiskt, och inte bara i någons huvud, kraftigt överrepresenterade i brottsstatistiken.

Nu ställer alltså min första svenska kompis invididers brottslighet mot statliga övergrepp, och gör mig personligen ansvarig inför sina ”Sverigevänliga” vänner för att fördöma kriminella. Och då inser jag att jag inte kommer någonvart med mina idéer om det demokratiska torget. Det kan i varje fall inte vara hemma hos mig.

1 kommentar

Filed under Nån sorts bloggeri

FAQ

Nu börjar frågesäsongen – när den svenska hösten och argentinska våren närmar sig hör många av sig till mig inför en resa hit.

De flesta är antingen turister, journaliststudenter, frilansjournalister eller folk som gärna vill flytta till Buenos Aires i några månader och inte vet riktigt hur de ska bära sig åt.

Här kommer en sammanfattning av de vanligaste frågorna och svaren.

Q: Kan du berätta om Buenos Aires över en lunch? 

A: * Jag hade jättegärna svarat på alla dina frågor om jag inte hade haft fullt upp med att jobba för pengar.

Den roligaste nyhetssajten på engelska är The Bubble. Den bredaste Argentina Independent.

Du kan läsa mina tidigare resereportage i Vagabond (nr 1/2013, det går säkert att köpa tidigare nummer från dem) och Sydsvenskan. Här finns en karta där jag prickat in sånt jag gillar. Den är inte så uppdaterad, men mycket är sig likt.

För restauranger, kolla Pick up the fork.

För uteliv, kolla exempelvis Time Out och Blackbook Mag.

Hos Emma Larsson finns många bra tips, Frida Hessel bjuder på Buenos Aires-vardag och fina smultronställen och America Vera-Zavala tipsar om sina favoriter.

Q: Kan du tipsa om hur jag ska hitta ett jobb/någonstans att bo?

A: Tyvärr. Generellt är det svårt att fixa någonting alls här utan att vara här.

För bostad, kolla Craigslist eller AirBnB. Det finns även en rad förmedlingar. Jag har bara testat en, jag kan inte rekommendera den.

I övrigt, se *.

Q: Jag vill plugga spanska, kan du rekommendera en bra skola?

A: Jag brukar tipsa om den här, det är den enda jag har provat och jag tycker den har varit bra. Om du är en av de typ tjugo journalister som tänker söka SJF-stipendium för studier på just denna skola så kanske stipendiekommittén så småningom börjar undra, men det är i och för sig inte mitt problem.

Q: Jag har sålt in en frilansartikel om Buenos Aires/Argentina och vill gärna intervjua dig för bakgrundsinfo. 

A: Tyvärr. Se * och prova det här.

Q: Jag ska skriva en rapport/uppsats/artikel och undrar om du har förslag på ämne.

A: Se * och prova det här.

Q: Har du mens eller?

A: Se *.

photo

4 kommentarer

Filed under Nån sorts bloggeri

Force majeure osv

Uppdaterat med NEWS: flyttar.
Nu.
Hurra!

>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>
IMG_4222Jag har inte lagt ner, bara hamnat i en skitsits privat. Det handlar om att jag akut måste skaffa fram en ny lägenhet och flytta, och ta mig ur ett hyreskontrakt där jag inte kan bo kvar. De juridiska och ekonomiska konsekvenserna är enorma. Oron molar och isar och tar all uppmärksamhet och håller mig vaken på nätterna och i zombieläge på dagarna och det är väldigt svårt att få något ur händerna. Plus detta att ganska enkel information bara försvinner ur huvudet.

I sådana här lägen hade det varit fint att vara anställd. Prata i enrum med chefen, få hålla låg profil ett tag, gå dit och göra det man måste, få månadslön. Desperationen över alla pengar jag måste ut med blir ju inte mindre av att jag just nu knappt drar in några. Och frustrationen blir inte mindre av att det för en gång skull finns rätt mycket internationellt uppmärksammade argentinska nyheter.

Under tiden håller jakarandaträden på att blomma ut. Jordgubbarna är sitt bästa nu, och persikor, aprikoser och körsbär har börjat bli överkomliga. Det är soligt men inte hett, kvällarna är ljumma. Det är egentligen den allra bästa tiden.

2 kommentarer

Filed under Nån sorts bloggeri