Tag Archives: Iran

Children change everything, even dictatorships

Here is an English translation of my interview with defected Iranian diplomat Mohammed Reza Heydari. The translation was made by volunteers at Iranian Election News who found it important that more people read the article.

Lämna en kommentar

Filed under In English

Barn ändrar allt, till och med diktaturer

Mohammed Reza Heydari hoppade av jobbet som Irans konsul i Norge och anslöt sig till oppositionsrörelsen.

Först någon månad senare hade jag och fotograf Jenny Leyman möjlighet att träffa honom.

Han var trött på att bli intervjuad, sa sin grej om sitt samvete och ville att vi skulle gå. Det ville inte vi.

För vi bara måste få reda på var hans plötsliga samvete kom ifrån. Och vi måste komma hem till honom, fast han inte ville. Det ger alltid något att komma hem till intervjupersonerna, alltid.

Vi insisterade. Han kämpade emot. Jag utnyttjade mina insikter i iransk taarofkultur – man KAN inte säga nej till gäster. Man måste till och med truga dem. Så det gällde att smidigt förvandla oss till sådana. Vilket vi gjorde med visst våld.

Och så, i porten på väg in. Där mötte vi Samvetet. Han hade nämnt det med sonen innan, men i det ögonblicket de såg varann i ögonen visste jag att det var det allt handlade om.

När vi var klara var Mohammed Reza Heydari utmattad och lite stressad, hans fru och ett par vänner som kommit på besök var otåliga. ”Har du nu trugat ordentligt med kakorna” sa frun, det är taarof. (Tyvärr kunde jag inte kommunicera med henne eftersom hon inte talar engelska och jag inte persiska. ”Har du  trugat ordentligt” är en av få fraser jag förstår.)

Vi började säga hejdå och ta på skorna.

”Vill ni inte stanna på lunch” sa Heydari hjärtligt.

Jag tvekade en liten stund. Bara för att, jag visste ju att det var taarof. Under den korta tiden såg jag att han blev helt ångestfylld – tänk om vi skulle säga ja?

”Tack men vi måste tyvärr gå”, sa jag.

Lättnaden spred sig i hans ansikte.

”Snälla stanna, vi blir förolämpade annars.”

(Klassisk taarof.)

”Det hade vi hemskt gärna gjort om vi inte måste skynda oss till flyget.”

Lögn förstås. Men vi kunde gå, med allas heder i behåll.

[Publicerat i efterhand.]

Lämna en kommentar

Filed under Journalistik

Var får folk sin livskraft ifrån

Foto: Emma Larsson

Foto: Emma Larsson

Zeinab Tadjik är sexton år och kanske den starkaste människa jag har träffat. Jag och Emma Larsson mötte henne i Teheran i juni 2009, och hennes historia fick bli en berättelse om de miljoner afghaner som lever i exil.

När jag intervjuar fattiga människor frågar de ofta: ”vad får jag ut av det här” eller ”hur kan du hjälpa mig”. Inget konstigt med det.

Zeinab, hon frågade: ”Hur många läser er tidning?”

Läs mer

Lämna en kommentar

Filed under Journalistik

På fel plats vid fel tillfälle

Det var svårt att lämna Iran precis efter valet. Tusentals demonstranter gick ut på gatorna, tusentals milismän, soldater och poliser slog ned dem, och kommunikationen med omvärlden hade blivit livsfarlig och dessutom näst intill omöjlig.

Den som vill klaga på blockeringen av sidan kan vända sig till mejladressen längst ner.

Den som vill klaga på blockeringen av sidan kan vända sig till mejladressen längst ner.

Mina och fotograf Emma Larssons möjligheter att arbeta var så beskurna att vi aldrig seriöst övervägde annat än att åka hem som planerat, men jag har många gånger efteråt funderat på om det var rätt beslut.

Här är en sorgsen bit till från matbloggen.

[Publicerat i efterhand.]

Lämna en kommentar

Filed under Journalistik

I väntan på en ikon

Vi höll det hemligt in i det längsta, men när vi väl avslöjade för vår statligt tillsatta tolk/övervakare (smygfotad till vänster) vem det var vi skulle intervjua trodde hon oss helt enkelt inte.

Zahra Rahnavard var en superkändis redan innan hon blev den första kvinnan i den islamiska republiken som deltog i en presidentvalskampanj.

Vi hade väntat i flera timmar dagen innan och flera timmar denna dag. Vi visste inte om hon någonsin skulle komma, tiden rusade iväg, våra kontakter bad om tålamod och tålamod, redaktionen ropade efter material.

När Zahra Rahnavard äntligen skred in höll tolken på att svimma av upphetsning, alltså på riktigt svimma. I stället för att tolka började hon liksom svärma. Hon krävde en autograf och att bli fotad med sin idol.

Vi fick tjugo minuter. Vi satt i ett knallgult rum utan ljus. Fotograf Emma Larsson svettades i pannan. Jag svettades över hela kroppen. Tolken svärmade. Zahra Rahnavard stirrade rakt fram och såg ut som att hon ville dö.

Jahapp, prata igång henne lite kanske, tänkte jag:

”Vad har du gjort i dag?”

Hon stirrade tyst först på tolken, sedan på mig. Sedan kom en lång, arg ramsa på persiska.

”She says you must ask a normal question. She says she never got such a stupid question before”, sa tolken med sin släpiga, gälla röst (tolka i jagform var det inte tal om).

Jag svettades mer.

Ja sen körde jag på. Säkert hälften av tiden gick åt till det med händerna. Jag bara måste veta om de höll handen som ett statement eller om det var en slump. Hon gillade inte de frågorna heller, men sen svarade hon i gengäld snällt på allt det andra.

När de 20 minutrarna hade gått och folk började banka på dörren och springa in och ut i rummet bad jag Zahra Rahnavard att visa något av sina konstverk, som jag hade räknat ut borde finnas på konstcentret där vi satt. På så vis hoppades jag att Emma Larsson skulle få chans att ta mer naturliga bilder, och jag få lite mer dynamik i texten.

Åh, fåfängan är en journalists bästa vän.

[Publicerat i efterhand.]

Lämna en kommentar

Filed under Journalistik

De riskerar allt för en namnteckning

Inför det iranska valet ville jag och fotograf Emma Larsson göra en serie med ”dagens moralpolis”, en om dagen som en minienkät. Men när man som mest behöver dem står de ingenstans att finna. Dessa ökända dygdens riddare som normalt trakasserar framför allt kvinnor för deras klädsel och uppförande fanns ingenstans. Typiskt inför val tydligen.

Vi fick i alla fall en historia om ett rådigt ingripande av moralpoliserna, men kunde också berätta mer om de betydligt större problemen för Irans kvinnor.

Jag grät hela tiden när vi följde kvinnorna från ”En miljon underskrifter”. Brukar försöka undvika att göra det när jag jobbar, men det gick bara inte. Deras fåfänga, enorma vilja:

– Det är mycket folk uppe i bergen på helgerna. Dit kommer inte polisen, så då man kan få många.

Laglig men måttligt bekväm pingismundering vid 35 graders värme. Mor och dotter i Lalehparken.

Laglig men måttligt bekväm pingismundering vid 35 graders värme. Mor och dotter i Lalehparken.

[Publicerat i efterhand.]

Lämna en kommentar

Filed under Journalistik

Fritt val – när ledaren godkänt kandidaterna

Mitt och Emma Larssons första reportage från Teheran inför valet 2009.

På bilden nedan turas de olika arabiska tv-kanalerna om att lajva på baksidan av vårt hotell. De hoppade in och ut genom ett fönster, det fanns ingen utgång till terrassen. Det gröna tältet blåste omkull med team och allt under stormen på valdagens kväll.

[Publicerat i efterhand.]

Lämna en kommentar

Filed under Journalistik

Suddig gräns göder förtrycket

En elvaåring från Åstorp redde ut det politiska läget i Iran för mig och fotograf Emma Larsson redan på planet dit.

Såhär snygga var vi:

[Publicerat i efterhand.]

1 kommentar

Filed under Journalistik