Hejdå Sydsvenskan.

Äsch, jag sticker till Argentina och börjar frilansa. Livet är både för kort och för långt för att tillbringa det vid ett skrivbord med utsikt över en bangård.

Varje gång jag har tittat upp från min skärm har det varit en ny årstid, oftast höst. Ändå har jag längtat till jobbet när jag har varit borta. Jag har impulsintervjuat grannarna, torghandlarna och mina kompisars föräldrar. Jag har bevakat vardagsliv och revolutioner och sega konflikter. Jag har drömt annonsflyttar och nyheter som aldrig hänt. Jag har lärt mig allt om journalistik och kanske ännu mer om människors drivkrafter av min utrikeskollega Karen Söderberg, och vi har skrattat varje dag.

Ungefär när jag blev nominerad till Stora Journalistpriset hösten 2009 hade jag slutat sova helt och fått kliande eksem över hela kroppen. Företagsläkaren skrev ut Atarax, ett antihistamin som lindrar allergiska reaktioner. Som bonus är det lugnande och funkar som sömnmedel.

Eksemen var kvar, sömnlösheten var kvar men jag fick dödsångest. Dessutom visste jag inte längre vad jag skulle göra när jag satt vid mitt skrivbord på jobbet. Läkaren på vårdcentralen sjukskrev mig i två veckor och hotade med permanenta hjärnskador. Sen fick jag pris och stack på semester.

Som fast anställd är jag ändå privilegierad. Många i min generation eller yngre jobbar som vikarier eller i bemanningsföretag med inhopp på redaktionerna. Jag minns den där känslan av att varje dag är på liv och död, avgörande för framtiden. Jag minns att gråta på toan över att en hel arbetsvecka gått utan ett enda vänsterkryss, som i brist på överskådliga mål verkade vara vägen till ett förlängt vikariat.

Jag undrar hur många unga, starka människor i branschen som har varit sjukskrivna för stressymtom. Bara de som jag råkar känna till oroar mig. Eftersom jag har varit ganska öppen med hur jag har mått berättar kolleger också saker för mig. Ibland får jag känslan av att en hel generation journalister håller på att dö. På alla redaktioner, inget av det här är specifikt för Sydsvenskan. Vi skämtar rått om den ständiga rädslan för att inte vara tillräckligt bra. Att inte orka. Att inte göra intervjupersonerna rättvisa. Att ha fel. Att vara utbytbar.

En kollega misstänkte att hon hade brutit armen men dolde det för att inte missa det viktiga uppdrag som kunde innebära hennes nästa karriärsteg. Det gick bara lite långsammare att skriva med en hand. Många knaprar sömnpiller, andra håller sig vakna med förmodligen livsfarliga mängder cola med treo.

Det är alltså vi som ska granska makten, berätta sanningen och blixtsnabbt ta beslut om vad som är sant, relevant och intressant för medborgarna.

Ansvaret kan diskuteras. I mitt fall är det framför allt mitt eget. Ingen har tvingat mig att hänga upp hela mitt liv på att det ska bli bra i tidningen. De har bara belönat mig för det.

Alla blir ju inte sjuka av att jobba som journalister. De som blir sjuka är ångestdrivna, överambitiösa narcissister av precis den sort som mediechefer älskar. Vår bransch behöver människor som jobbar tills det är klart. Som är beredda att när som helst släppa allt för att rycka in och arbeta i två dygn i sträck. I min funktion som avdelningschef är det de medarbetarna jag vill ha, dem jag belönar. Inte dem som går hem klockan fem.

Jag är glad för de möjligheter jag har fått på Sydsvenskan och de fina kolleger jag har jobbat med. Jag älskar den jävla tidningen, men jag vill inte längre tillhöra en stor organisation och arbeta så mycket. Jag vill inte ha rynkor, gråa hår och hängröv. Så nu ska jag leva lite mer och bestämma själv.

I slutet av september flyttar jag till Buenos Aires. Jag och fotograf Åsa Wallin planerar ett gäng frilansreportage inför det argentinska presidentvalet den 23 oktober. Om du är en sån som köper in material och ännu inte har fått något erbjudande från oss, ring!

Min plan är att stanna i Buenos Aires som frilanskorrespondent. Vid sidan av tänker jag jobba med översättningar och andra språkhantverk. Kanske också catering.

Jag är en djefla kvinna som kan många konster.

Annonser

133 kommentarer

Filed under Nån sorts bloggeri

133 responses to “Hejdå Sydsvenskan.

  1. Kan bara tänka ”Ball”.

  2. Maria

    alldeles fantastiskt skrivet om journalistgenerationen som jobbar ihjäl i sig för att ändå känna sig helt utbytbar. Och alldeles utomordentligt beslut. instämmer i Juilas ”Ball”

  3. Emma Höök

    Yes! Jag gläds starkt med dig! Och gläder mig egoistiskt dessutom åt att få läsa om dina ätanden därifrån.
    Livet är för kort för att klias bort.

  4. Fruktansvärd förlust för tidningen säger jag som läsare. Men du gör rätt, helt rätt. Fast frilansare brukar inte kännetecknas av att de INTE stressar, har sömnproblem och gnags av allmän oro över hur ekonomi och tillvaro ska gå ihop, så var rädd om dig!

    • Jag vet. Ett tag skulle jag bli bagare, då sa Karen ”tror du inte att du kan bli sömnlös över det också”. Touché. Men det kommer i alla fall vara i en ny miljö.

      • Åh så bra det låter! Ny miljö. Nya människor. Nya intryck.
        Kan inte låta bli att kort dela med mig även om jag inte är en flink skribent. Jag tappade hälsa och funktion för lite mer än två år sedan och såg ingen annan utväg än ‘det modiga’ att lämna. Inte modigt, snarare tvingad till det, kändes det som. Oturligt med en samtida lågkonjunktur. Byta bransch, jobb, liv? Lost, pank, urlakad, rädd, ambitiöslös.
        Men den dagen, när jag sagt till om att – jag behöver lämna det här för jag håller inte ihop längre, glömmer jag aldrig. Varenda människa jag mötte på stan efter jobbet den dagen såg fantastiskt fina och snälla ut. SNÄLLA. Oavsett kön, ålder, stil. ALLA. Istället för, som bara dagen innan; hotfulla i sin (i mitt huvud) lycklighet. Allt var kaos men jag kunde inte ta fel på den herrejävlar-aha-upplevelsen som överraskade mig i hela kroppen, ute på gatan när jag mötte helt okända människor, om att det var det bästa och enda jag kunnat göra. Mycket oväntad sidoeffekt! Turligt nog kanske så har den känslan avtagit något men jag minns den lite som en prasselpappsinslagen lyxkaramell.
        Hoppas du fått känna av den herrejävlar-aha-upplevelsen när du sa högt att ‘nu är det nog’. Den är häftig. Stort lycka till – det kommer bara bli bättre. Garanterat.
        Stora förändringar är de som gör det lättare att hålla isär åren i livet.

  5. Det är rätt Kinga. Stå på. och lycka till. Man måste bryta mönster. Håll kontakten på nåt sätt.

  6. Lycka till kära du! Strongt av dig och klokt! Och du, cateringen? Hojta till när du behöver anställa. Jag flyttar bums.

    • Lätt. Polskt går hem bra där och det är ju du också bra på. Jag vet även en ukrainsk restaurang där vi kan hänga och dricka immig vodka till kraftfull spontankörsång after hours.

  7. Väl talat och tänkt. Gratulerar till ett livsförbättrande och livsbejakande beslut. Lycka till!

  8. Tack alla, vad fina ni är.

  9. Mohammed Fakhro

    Härligt! Gläds starkt med dig, Kinga! Stort lycka till!

  10. Daniel Freed

    Tufft, kul, toppen. Lycka till!

  11. Klarsynt resonerat och helt rätt tänkt!

  12. Sofia

    Heja heja heja!

  13. sanna trygg

    Starka kvinna. Lycka till. – sanna trygg

  14. Andreas

    Gött tänkt och bra att våga!

  15. Lycka till min underbara vän och ständiga källa till inspiration. Du skriver så att jag får ståpäls här i ett kokhett Stockholm. Go, Kinga, go!

  16. Oj. Ruggigt bra skrivet om arbetsklimatet i mediebranschen! Lycka till, Kinga!!!

  17. Jag skall ta och inspirera en av mina närmsta vänner som håller på att duka under som lokalreporter på en tidning i en koncern som tjänar multum och suger musten av varenda medarbetare och med frilansare på svältlön. My God vad den psykosociala arbetsmiljön kan suga så stenhårt i mediesvängen!

    Frilans är en annan dimension av stress, yes – men det är åtminstone mer att hålla sitt eget öde i sina egna händer, är det inte?

    Vill minnas att vi hade kort dialog på SSWC09 framför ”gridden” i stora tältet. Right?

    Lycka till i nya utmaningen!

    • Ja så var det nog. Ses där i nästa vecka!

      • Hmmm…

        Det du skrev ovan lyser igenom en sak. Att prioritera vad som är… VIKTIGT i livet. När jag och exet satte veckorna som Nadine (4+, har tydligen nyss lärt sig simma!) och jag skulle ha highlife här i Norrköping, så fanns inga datum på SSWC satta. Kort och gott – jag är med min dotter hela nästa vecka! Typ, on top! Det var likadant förra året. Så – ja, vi får helt enkelt ses en annan gång! I nåt annat sammanhang… kanske hinns med innan du drar på äventyret? Ja, du är ett föredöme!

        Lycka till!

  18. Fantastiskt skrivet. Rätt beslut. Lycka till!

  19. Go go go! Livet är för spännande för att tappa bort det bakom ett skrivbord.

  20. Tack tack tack tack tack!

  21. Marta Sandén

    I love you. Good luck.
    BTW kanske även på engelska?
    BTW2: kanske lägga ut på Newsmill? Det är mycket allmänt viktiga & giltiga tankar.

  22. Jenny Alvén

    Bra skrivet. Lycka till! :)

  23. Heja på och lycka till!

  24. Grattis, låter skitkul!
    Jag gjorde ungefär som du för några år sedan, sa jag upp mig från ett redaktörsjobb och åkte till Indien som frilans istället på vinst och förlust. Det var det bästa beslut jag tagit i hela mitt liv. Man har inget att förlora – jobb finns alltid kvar hemma, om man nu skulle vilja.
    Ska följa din blogg!

  25. Pingback: Jag behöver inte jaga | Doris Produktion

  26. Oerhört träffsäkert och modigt att ta tag i situationen innan det är för sent! More power! Du är ett föredöme. :)

  27. Hanna

    Tack för så väldigt bra rader. Jag är precis där för tillfället och funderar på hur jag ska klara av att hitta balans i livet. Tack för inspiration och igenkänning. /Hanna

  28. Jag förstår dig. År efter år rannsakar jag mig själv och funderar på hur länge till jag ska vara kvar i branschen innan jag sadlar om och blir lärare istället. Just nu är det högkonjunktur, så kanske ett år till då…

  29. Så djefla skönt att läsa. Tack.

  30. Linda

    Åh vad bra skrivet! På pricken. Lycka till med nya jobbet! Är brutalt avundsjuk.

  31. Tack <3
    Hoppas ni fattar hur mycket era kommentarer betyder för en ångestdriven, överambitiös narcissist.

    • Marta Sandén

      usch, varför känner jag igen mig i beskrivningen?
      Måste vara något i familjen.
      Sorry about it.

  32. Bra bra bra! Nästan precis så gjorde jag också. Nu är jag hemma igen och funderar på vart jag ska dra härnäst. Lycka till, det kommer bli skitbra! Mkt viktigt att ta hand om sig.

  33. Matilda Uusijärvi

    Grattis. Jag sa ju upp mig i april från SR, både jag både stortrivts och blivit sjuk. Trots att det är public service och inte utsatt för den konkurrens som tidningarna genomgår får man jobba ihjäl sig för att göra den typ av journalistik som cheferna sedan kan dunka varandra ryggen för. Nåväl, nu har jag lämnat (i alla fall i fysiskt, kanske inte i huvudet). Inte för lika stora äventyr som du men för ett bättre liv. Bra nära att lämna yrket också, men journalist är fortfarande min identitet. Men även det kanske kan ändras, när något annat fått ta (nästan!!) lika stor plats? Lycka till! Matilda

    • Matilda Uusijärvi

      Jag får nog fila på svenskan lite om jag ska fortsätta i yrket ser jag :D

    • Var jobbar du nu? Du har ändå alltid varit en av alla de som andra kollar på och bara: ”hon orkar ju, varför orkar inte jag?” (Jag har hört att folk har tänkt så om mig också)

      • Matilda uusijärvi

        Vet inte om jag ska säga tack? Jag har slutat på så många ställen att jag ibland tänkt det är nåt fel på mig. Så skönt att läsa det du skrev. jobbar som journalistlärare i Sthlm och på Skurup, pluggar mänskliga rättigheter i lund KANSKE ska frilansa. Om jag
        inte blir nåt annat! Med tanke på hur många som känner igen sig här borde ju facket ha en hel del att jobba för. Men kanske behövs nåt annat ? Kanske är det de mest drivna som inte vill tjafsa med arbetsgivaren med risk att inte få förlängt eller sämre utlägg? Kanske behövs ett upprop. Mitt börjar nog till er alla ”jobba aldrig för kaliber”

      • Sara Frostberg Lowery

        Lägger mig, lite fräckt, i här. Ja kinga, du är en sån som andra tänker så om – hur klarar hon det, varför inte jag?
        Och – jag hade gjort precis samma sak om jag inte hade haft världens bästa lilla människa boende hos mig. Hon är snart 3.
        Och ja, kanske ett upprop.

  34. Evelina Mildner Lindén

    Jag älskar människor som frågar sig »varför inte?« och sedan tar konsekvenserna. Klokt resonerat och modigt beslutat! Vi känner inte varandra, Kinga, men jag vill önska dig ett varmt lycka till och så hoppas jag på att få fortsätta läsa dig, i nya former.

  35. Pingback:   Fresh From FriendFeed today by Beeing Bolstad

  36. Önskar dig allt gott och är övertygad om att du gör rätt.
    Och så fick vi alla en extra anledning att försöka trixa oss till BA
    för en tango, en stek och en absolut underbar Kinga.

    Break a leg!

  37. Fantastiskt! Jag ser fram emot att läsa din alster. Lycka till Kinga!

  38. Suz

    Supertrist för oss på jobbet. Massor av lycka till X oräkneligt.

  39. Lovisa Höök

    Wow! Jag kommer och äter en biff med dig i vinter.

  40. Björn F

    Grät en skvätt, som jag numera gör ibland, om jag läser något jävla bra, tänkt och formulerat av någon jävla bra journalist. Lycka till! Nu har jag fått ytterligare ett argument för att resa till BA. Kram / Björn – en gång journalist, alltid journalist

  41. Peter

    Verkligen bra beskrivet! Känner igen mig i din beskrivning av ångesten att inte prestera tillräcklig bra. En av anledningarna till att jag sökte mig bort från nyhetsjournalistiken efter bara drygt 1 år.

    Lycka till i Sydamerika!

  42. Bra skrivet! Själv har jag inte förmånen att få bränna ut mig år efter år; jag är en av dem som kommer in på redaktionen, brinner några korta månader och lämnar med en känsla av att ”vill ni inte ha mig så vill jag inte ha er heller”.
    Men det vill jag.
    ”Vi kan kalla oss för las-generationen. Vi som ser på en fast anställning som en fast anställd ser på sitt barns dagdrömmar. Vi vars barn kommer lära sig Sveriges Radios anställningspolicy för att planera kommande julklappsönskelistor. Vi som slutar efter jul, efter jul efter jul. Och drömmer om att komma tillbaka.”
    Så skrev jag i ett blogginlägg för länge sen – sedan dess har jag samlat på mig ytterligare några av dessa förhatliga LAS-dagar, och är alltså lite närmare att inte få jobba mer. Varje dag jag jobbar är en dag längre bort från en fortsatt anställning. Borde det inte vara tvärt om?
    Ändå valde jag att göra min praktik nu till hösten på P1 Morgon. Det är ju egentligen självmål att praktikjobba på den redaktion där man allra helst vill jobba, för då får man ju inte jobba kvar där sen.
    Hade egentligen tänkt sitta kvar här för att klippa klart inslaget jag gör just nu (åt just P1 Morgon, är på P4 Göteborg nu i sommar) men ska faktiskt ta och gå hem efter att ha läst ditt inlägg. Jag kan ju alltid ställa klockan tidigt i morgon och göra klart det innan morgonmötet om jag ångrar mig.

    • Det där känner jag så väl igen. Att sätta ner foten och tänka: nu räcker det, för att sedan gå upp kl 5.30 och jobba undan.
      Lycka till Lasse, vilken väg du än väljer.

  43. Heidi

    Fantastiska Kinga. Kan känna igen mig och många andra i varenda ord – med den skillnaden att jag i varje fall varken har din styrka eller mod. Ett stort lycka till och var rädd om dig.
    Kram Heidi

  44. Kör hårt! Och soft. (;

  45. Richard Lindeberg

    Starkt gjort av dig Kinga! Jäkligt mycket lycka till!!!

  46. tanya

    Kinga, vad roligt. Jag är en sån som tycker såna beslut är de bästa. Livet ska ju kännas ordentligt. Lycka till!!

  47. Sarah

    Så rätt. Ska man sticka ska man göra det nu. Jag önskar dig lycka till av hela mitt hjärta. Du kommer att lyckas med vad du än företar dig. Kram på dig!

  48. Peter

    Det är kul att du är med Kinga. Det är kanske mer kul att du inte är med. Jag ser inte mycket av dig numera men det jag ser imponeras jag av. Väldeliga. Jag tror att sluta är rätt grepp. Jag vet att det kommer att gå bra – hur fan ska det kunna gå dåligt? Jag önskar jag kunde beställa ett reportage om ett spelmanslag i Buenos Aires – hittar du ett sånt så lovar jag att köpa ett knäck! Lycka till! Kram från triangelsektionen …

  49. TK

    Varför mörkar ni på SDS sanningen om massinvandringen i malmö?

  50. Heja Kinga! Det blir ett tomrum efter dig på redaktionen, men vilken häftig grej, det är säkert helt rätt för just dig, just nu. Hoppas bara att det finns efterfrågan för bra texter från Buenos Aires.

    Själv trivs jag rätt bra med att gå hem klockan 17. Ja, klockan 17.15 när vi inte har sommarschemat så klart. Men så har jag också utsikt över motorvägen – och framför allt över hela härliga Omkretsenredaktionen :-)

  51. Helene R

    Si fuera Kinga, yo iría a Buenos Aires.

    Lycka till!

  52. Pia

    Sjukt tänkvärt. Från en vikarie som lämnade in en hel artikel i dag utan att vara helt nöjd, men med vetskapen att det var helt rätt.

  53. Pingback: Läs. « Elaka fotografen

  54. En himla massa uppriktigt Lycka till!!

  55. Också trött på skiten!

    Var är facket?
    Sitter de och fikar upp medlemspengarna och fnyser åt ännu ett bittert nummer av Journalisten? Jag kan inte förstå varför så många journalister accepterar dessa direkt ovärdiga arbetsvillkor med stress, utlasningar och nedbantningar. Har vi blivit en sekt av ryggradslösa egoister?

    Ut i strejk, för bövelen!!! Allihopa.
    Med eller utan facket.

  56. Pingback: Christians digest for August 4th | Christians lifestream

  57. jenny

    Fantastiskt skrivet. Att vara frilans ar en LYX. Varma halsningar och kor hart kara du!!

  58. Moa Hagman

    Väl skrivet, stort lycka till!

  59. Ingela Hjulfors Berg

    Så vettigt att strunta i hetsen och göra det du helst av allt vill. Jag fastnade också för länge, brände ut mig och blev kastad på skräphögen, trots tusentals timmars övertid och orubblig lojalitet.Fler bode sluta vara så lojala och tänka mer på er själva istället. Om jag kommer till BA någon gång så ska jag komma förbi och dricka immig vodka.

  60. This is the hipster manifesto – I have nothing to worry about to I create some problems.

  61. Tack för alla era kommentarer. Jag borde svara fler personligen men hinner helt enkelt inte, jag måste göra lördagstidningen, söndagstidningen och måndagstidningen. <3

  62. Genberg

    Nu är det väl så livet ser ut för alla som är kreativa narcissister med prestationsångest. Oavsett bransch. Har man väl gjort sig till sin egen lyckas (?) smed (kalla det frilans, kalla det entreprenör – vad du vill) så är du alltid rädd för att bli utbytt. Att det inte kommer någon deg nästa månad. Att ditt företag inte ska få vara kvar som leverantör. Att din tidning inte ska sälja tillräckligt många annonser för att kunna betala frilansarna. Att din krog inte ska få gäster. Har du dessutom anställda så är det ännu mer så – då är det nämligen ännu fler familjer som är beroende av av att du och/eller ditt företag inte blir utbytta. Men jag tror ändå att vi som valt detta sätt att leva är beroende av denna berg och dalbana i livet. Det krävs dalar för att bergen ska framstå i all sin prakt. Vi hade nog dött på fläcken om vi haft trygga jobb på Länsstyrelsens avdelning för internkommunikation, med rätt att aldrig vara anträffbara (”han är på kurs kommer tillbaks på fredag”).

  63. Pingback: Twitted by fredrikwelander

  64. Härligt, gör det bara! Kan inte komma på att jag ångrat speciellt många saker jag GJORT, däremot har det funnits tillfällen jag ångrat att jag flutit med (vikarie)strömmen… Fy fasen så skönt det är att bestämma själv vad man ska göra med sitt liv. Visst handlar mkt om tillfälligheter, men det finns de som tar tillfällena i flykten, och så de (alldeles för många) som bara låter dem dra förbi, i tron att de är ”fast” och inte har några valmöjligheter. Stort lycka till! (När drar du till BsAs? Jag ska dit i oktober.) Mvh//Ulrika

  65. Ingrid Thulin

    Lycka till Kinga! Du gör det många drömmer om. Allt du rör vid blir till guld. Lyckliga Argentina.

  66. Louise Andersson

    HEJA!

  67. Carlos

    Alla stora mediekoncerner går med vinst.
    Tänk på det när kollegan till höger säger upp sig på grund av utbrändhet och kollegan till vänster blir uppsagd på grund av ”arbetsbrist”.
    Det finns ingen romantik i detta.
    Stor konst föds ur frihet och glädje. Inte ur stress och tvång.

  68. Hej!

    Hittade just din blogg, den verkar kanon. Ska börja läsa. Konstigt att jag inte hittat hit förr. Känner för övrigt igen mig i det du skriver, jag jobbar på GP utland – som vikarie – så jag vet precis, precis hur det är att kämpa för den där förängningen, som man hoppas ska bli en fast tjänst precis på den avdelning man vill vara. Idag är min första lediga dag på nitton dagar, jag har varit i Norge för GP och jobbat 17 timmar om dagen och när jag kom hem jobbade jag en vecka till direkt av bara farten. Ska vila lite idag men har glömt hur man gör.

    Förresten, om du minns att ni köpte in ett frilansjobb från Västsahara i våras så var det mitt. Eller ja, det var det ju även om du inte minns det.

    Hur som helst, Buenos Aires är kanske den bästa staden i hela världen, du gör så rätt! Ska bli kul att läsa dina texter därifrån!

    Kram från en utlandsjournalist-kollega.

    PS. Blir ditt jobb på Sydis ledigt nu? ;)

    • Jag var fortfarande i Buenos Aires när jobbet köptes in men läste det i tidningen. Det var bra! Undrade just vem det var som hade skrivit.
      Om mitt jobb blir ledigt – vi står inför stora besparingar och vet ingenting. Tjänsten har inte blivit utlyst.
      Tack för peppen!

      • Tack!

        Och nej, det är väl ofta så att när tjänter blir lediga så försvinner de. Eller så fylls de på internt, det här med externrekrytering verkar vara ett försvinnande koncept.

        Nåja, allt gott till dig och stort lycka till med frilansandet!

        Johanna

  69. Daniel Kjellsson

    Lycka till! Ser med spänning fram emot att följa dig.

  70. Coolt!!!
    Och tänk på allt det där köttet som bara väntar på dig vid restaurangbesök! :)

  71. Johan

    Äntligen…….. !!! Det var ett privilegium att få läsa dessa rader….!!

  72. Och det här inlägget är ett utmärkt exempel på hur bra som skribent du är, Kinga! Om du behöver nån ego-boost nån gång (man tvivlar alltid någon gång när man kastar sig ut i det okända) så behöver du bara pipa till :)

  73. Emelie Stachewsky

    Kinga, vad du är bra. Och modig. Lycka till!!!

  74. Genoua

    Alltså, vill varna alla för Atarax. Mina erfarenheter av det läkemedlet är också extremt dåliga. Åt det för att jag fått en allergisk reaktion och plötsligt ville jag bara ta livet av mig. Gick runt som i en bubbla och mådde skit. Slutade och då mådde jag ganska snart som man gör, bra ibland och mindre bra ibland.
    I alla fall: Lycka till i Buenos Aires, jag älskar den staden!

  75. Välskrivet och extremt träffande för den hetsiga journalistbranschen. Lycka till i Argentina!

  76. Bengt-Erik Engholm

    Jag vet inte vad jag ska skriva. Rörd är jag. Lycka till!

  77. Lycka till! Lev livet, upptäck och fortsätt att vara inspiration för andra. Det behövs!

  78. wow – lycka till som f*n! hoppas att den varma fuktiga luften och den sköna argentinska mentaliteten lägger sig som ett balsam kring dina exem :) vilken fin text … egentligen för alla oss som skriver.

  79. Azucena Castro

    Hej, lycka till med nya vägen du tar! Jag vet att syftet med din artikel är uttrycka dina känslor om hur tufft arbetet som journalist i Sverige är och hur mycket det sliter på nerverna att lyckas med det i Sverige. Däremot känner jag, som en argentinsk, att jag måste säga det: hoppas att du och din partner också jobbar lika hårt i Argentina, att ni anstränger sig lika mycket där som ni gör här för att ”vara tillräckligt bra” och för att göra ”intervjupersonerna rättvisa”. Du kan inte ana hur mycket mitt folk skulle önska att sitta på ett kontor varje dag och se årstiderna gå, som man kan göra i Sverige. Så min önska ät att folk som du hjälper det argentinska samhället att bli ett Sverige, utan oroligheter, med lite korruption, med en fungerande vård, med hårt arbetande folk etc, där folk drömmer om drama, istället för att uppleva det varje dag. Vi behöver folk som ni i Sydamerika, men folk som vill ändra våra länder mot de europeiska vägarna, och inte folk som åker ditt och jobbar på ett mer avslappnande sätt, utan rädsla för att göra saker till deras bästa, utan noggrannhet, utan försiktighet. Bara med tanke att livet är lättare där. Vi behöver inte folk som tar fördel om vår situation och inte hjälper till att förändra vår status quo för att livet är roligare så, där många saker händer. Jag vill och jag kräver att ert jobb där är lika noggrant som det ni gör här, och därför önskar jag också att du får eksem där för att du över arbetade där när du skrev m vårt val, att du får utslag när du ska hitta på olika åsikter och dolda intresse om vårt val, att du behövde gå till psykisk läkare också där när du anstränger dig för att skriva en artikel om saker och ting som vi kunde kopiera från det tråkiga Sverige så att vårt samhälle fungerar bättre, och varför vi inte gör det. Det är mitt önska till dig, tiden vill visa vilken attityd du tog mot den nya vägen du tog, jag hoppas att framför allt ( det inkluderar din välmående, lycka och hälsa) det är det bästa för mytt land! Ursäkta mitt dåligt svensk, jag inte bott här länge!

    • Azucena Castro

      I rephrase: Ursäkta min dåliga svenska, har inte bott här så länge ( har precis upptäckt några fel i mitt skrivande) och vill rätta dem!

    • Hej Azucena, jag blev glad att läsa din kommentar. Att du bryr dig om Argentina, trots att du inte bor där.
      Till skillnad från dig hoppas jag att jag ska slippa eksem och psykläkare. Inte genom att göra ett slarvigt eller dåligt jobb, utan genom att bestämma själv och inte jobba heltid.
      Jag flyttar inte dit för att lata mig. En del av det jag försökte berätta om i inlägget är att jag, och många andra, helt enkelt inte har förmågan att göra ett jobb hälften så bra. Det har varit nära att förstöra mitt liv. Därför väljer jag i stället att göra hälften så mycket. Det är i alla fall tanken. Att kunna vila ut efter hårda perioder, att inte vara bunden till ett schema och ett skrivbord.
      Jag håller med dig om att Argentina behöver det du beskriver, och jag tror precis som du att seriös, hård och omutbar journalistik är viktigt för utvecklingen av en verklig demokrati. Men att ändra det argentinska samhället är inte min uppgift, utan det argentinska folkets. Att medierna ofta inte fullgör sin uppgift på något särskilt bra sätt är trist, men inget jag kan påverka.
      Jag arbetar för svenska läsare. Inga svenska medier har någon löpande rapportering från Argentina, vilket hänger ihop med landets låga ekonomiska och politiska inflytande i världen. Därför blir min uppgift att ge en bild av vad det är för land, hur människor lever där, och nu närmast vad valet handlar om och vad som står på spel.
      Det är ändå en rejäl utmaning eftersom Argentina saknar både oberoende medier och självständiga myndigheter, vilket exempelvis (som du vet) innebär att det inte finns någon pålitlig siffra på inflationen.
      Ifall du har missat det jag har gjort från Argentina hittills så hittar du några blogginlägg här: https://kingasanden.wordpress.com/tag/argentina/
      Bara ett av dem innehåller en journalistisk text, ett reportage om undernäring bland barn:
      http://www.sydsvenskan.se/varlden/article1500002/Barn-svalter-ihjal-i-de-stora-biffarnas-land.html
      Var i Sverige finns du? Om du är i Malmö-Lund någon gång så vill jag gärna träffa dig och höra mer om vad du tycker skulle vara intressant att rapportera om. Annars kanske vi kan höras på mejl?

      • Azucena Castro

        Hej Kinga,
        Det är klart att det är de argentinska myndigheternas och den argentinska regeringens plikt att ändra det argentinska samhället, men om jag förstod rätt så tänker du bo i Argentina, fast arbeta för Sverige. Så, som en tillfällig ”medborgare” hoppas jag att du ger en objektiv bild på samhället, kanske i kontrastiv/ komparativ perspektiv med Europa. Varför säger jag det: det finns vissa européer som reser till Sydamerika och tycker att vissa beteende och sätt att uppföra sakerna i politiken och samhället är acceptabla där för att vi, sydamerikaner ” är så”, fast de skulle ALDRIG acceptera liknande beteende i deras hemland i Europa. Lathet, chauvinismen, vidskepelse, subjektivitet är visst dragen av en stor del av det sydamerikanska samhället, och visst är det roligt och annorlunda för de som kommer från länder där motsatta värden gäller. Men så hoppas jag att du som journalist inte accepterar det beteende, vi vill bli förstådda enligt vår paradigm av tänkande med för att kunna avancera som civilisation vi måste titta till de länderna som nu klarar sig bättre ekonomiskt, och som sitter lugnt på sina arbetsplatser, istället för leva i osäkerhet hur framtiden ska bli…. Det är min ödmjuka åsikt! Och ja, vi kan träffas, jag ser nu att du skickat ett e-mail, så skickar jag mitt mobil nummer där!

  80. Kinga. Du är helt grym och fortsätter att vara en förebild. Lycka till!

  81. Grymt bra skrivet om branschen. Jobbar själv som informatör nu fast jag egentligen är journalist. Saknar journalistiken men njuter av att slippa de usla villkoren. Bra val att sticka till Buenos Aires! Var själv föräldraledig där förra hösten. Lycka till med frilansandet!

  82. Pingback: Vi får den journalistik vi betalar för « Raftsjö

  83. Skön blandning av krass konsekventialism och hedonism. Hade inte väntat annat av dig. Lyfter på hatten, Kinga. Du är vad du heter.

    Glad att få vinka av dig på Tjärö!

  84. Micke

    Ledsen, men du låter som ett praktarsle till chef. Det hela började fint om att ta upp problemen med stressen inom journalistyrket. Men hur skulle det vara med en konstruktiv kritik av din egna roll i det hela?
    Du klagar på en struktur, men samtidigt håller uppe den. Trots att du som avdelningschef hade makt att förändra strukturen och minska stressen för folk. Istället gillar du ”De som jobbar tills det är klart. Som är beredda att när som helst släppa allt för att rycka in och arbeta i två dygn i sträck.” Och vill inte ha ”…dem som går hem klockan fem.”
    Hur många unga människor har inte utnyttjats med liknande ord?

    • Hej Micke. Ja precis. Jag har bidragit till att upprätthålla de strukturer och ideal som jag kritiserar. Om man inte ska få prata om problemet därför att man är en del av det, hur ska vi då komma vidare?

  85. Bravo Bravo!
    Vi ses i Buenos Aires i januari.
    Ska nu börja kolla på lägenheter så hör av dig om du ser nåt bra.
    /Axel som också fått atarax av en förvisso lika stressig AT-läkare

  86. Pingback: Kinga och journalisttillvaron. | Punkrutin

  87. Camilla

    jag har ingen aning om vem du är och har aldrig läst tidningen Sydsvenskan (bor i annan del av landet), men jag känner ändå att jag vill utropa ett HEJA DIG! tummen upp för att bryta gamla älskade mönster och omfamna nya äventyr. lycka till!

  88. Algy

    Jag har överhuvudtaget svårt att begripa varför journalistyrket är så heligt för så många som innehar det. Jag är i precis samma situation som alla andra unga journalister, LAS-träsket med mera, men det är sannerligen inte något jag kommer att acceptera under en längre period. Alla känner vi till personer som slitit ont som vikarier och projektanställda i drygt ett decennium – jag kan inte förstå varför. Det finns mängder med bättre arbeten där man dessutom har en chans till tillsvidareanställning vid ansträngning och lojalt uppträdande. En del av problemet kan ligga i att alltför många kan bli journalister, det räcker oftast med att vara relativt social, normalbegåvad och allmänintresserad. Dessutom är utbildningarna många och antagningskraven låga.
    Sluta hänga kvar och acceptera de usla anställningsvillkoren inom en bransch som varken vill eller kan tvingas att göra rätt för sig.

  89. Skrubb

    Kanske beror det kassa debattklimatet, nedsablandet av SD, etc, helt enkelt på att många journalister mår dåligt? Att ingen har tid eller ork att verkligen förstå någon annan och att det reduceras till enkla poänger?

  90. En förlust för Sydsvenskan och svensk journalistik i synnerhet. Man undrar vad journalistiken är på väg? En from förhoppning är ändå att den sammantagna och kritiska granskningen av makten till viss del kan övertas av alla medborgarjournalister som på eget bevåg och egna medel ges möjlighet att slå näven i bordet och väcka opinion.
    Lycka till i Argentina. Ska försöka följa dig på webben.

  91. Och du – snälla – ge inte upp…

  92. Frida

    All lycka till dig.
    Ta tillvara på livet och skrattet!

  93. hannasistek

    Grattis, Kinga! Och välkommen till Indien anytime. Jag kommer till Buenos Aires nästa vår för att dansa kontaktimpro och lära mig lite spanska. Då får vi ta en glas.

  94. Marianne Hedenbro

    Klart att du ska ta det lugnt tills du mår bra igen. Sen skulle du kanske skriva en debattbok om arbetsklimatet för svenska journalister…
    Lycka till Kinga!

  95. Pingback: Plugga journalistik « Raftsjö

  96. Heja dig!! Hälsar en utbränd psykiater som nu bor på landet och bygger harpor :-)

  97. Pingback: Är journalisterna på väg att dö? | Mediesverige

  98. Pingback: Gratisjobb | Journalist Kinga Sanden

  99. Pingback: Ångestdriva, överambitiösa narcissister | Mediesverige

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s