
Det här reportaget har jag skrivit inne i huvudet i ett och ett halvt år, sedan första gången på profylaxkursen (för 120 kr per gång) när en barnläkare förklarade nödvändigheten i att köra in slangar i strupen och anus på nyfödda bebisar och alla andra idiotiska rutiner de gör i stället för att låta de nyfödda ta igen sig lite och lära känna sin nya värld.
Så det var roligt att det till slut blev publicerat. Jag har valt bort hundratals anekdoter, referenser, citat och siffror. Lustigt att det alltid känns efteråt som att texten omöjligt hade kunnat vara på något annat sätt.
Redaktör Adam Svanell ska ha särskild credd för skickligt redaktörande och för att våga satsa på något som i försäljningsögonblicket inte var så stensäkert. Ett problem med det ökande beroendet av frilansar särskilt i utrikesjournalistiken är annars att redaktörerna vill veta precis vad de köper. Det ska vara mallat och hårt vinklat och färdigtänkt när man säljer in, alltså innan jobbet görs. Det är helt logiskt, men leder till likriktning och förutsägbarhet.
Credd också till Knut Brunnberg som redigerade. Kolla själva vilka bra sidor.
Fotoprojektet som bidragit med bilderna fortsätter och kan följas här och här.
Nu hoppas jag att mina kollegor på nyhetsredaktionerna tar vid och reder ut var de svenska partierna egentligen står i frågan om privatfinansierad vård.
