Tag Archives: kött

Grilla på argentinska II

Jag äter själv nästan aldrig kött, men ska det ätas så ska det grillas och ska det grillas så är det såhär det ska gå till.

Min första video där jag har gjort både manus och regi. Och medverkat. Foto och klippning av argentinska fotografen Meme Liébana och KITs videoredigerare och animatör Oliver Györki, som inte hade något gemensamt språk vilket krånglade till hela operationen en del.

Det hela var väldigt kul, och på grund av hur folk är väldigt svårt att disciplinera statisterna att sitta still och hålla tyst. Nästa gång ska jag inte dricka något vin själv för ökad trovärdighet.

En tidigare krönika om att grilla på argentinskt vis finns här.

Är inte allt detta kötthetsande väldigt överdrivet? frågar folk mig.

Alltså, nej. Det är möjligen LITE överdrivet: man KAN få lite korvbitar (?) att tugga på innan köttet, och eventuellt en sallad av tomat och huvudsallat vid sidan om, och kanske lite grillad ost också. Vissa har chimichurri eller salsa criolla till köttet. Kanske en brödbit. Men framför allt ohälsosamma, miljöförstörande, kärlkrampande mängder med kött.

Annonser

1 kommentar

Filed under Journalistik

Grilla på argentinska

72741_446193283434_3492659_n

Ingen annan än Argentina kan egentligen vinna VM. Grill-VM, alltså. I fjol slutade landet ändå mystiskt på en förnedrande fjärdeplats. Grillkockarna ligger redan i hårdträning inför VM 2015.

Nationen ligger i princip i hårdträning året om. Argentinarna äter mest kött i världen: 64 kilo per person och år bara i nötkött (18 kilo i Sverige). Och den första nyckeln till framgång vid grillen är just att ligga i.

IMG_4440

Tre grader och snålblåst? Grillen värmer gott. Ösregn? Det finns paraply. Tropisk hetta? Man får väl offra sig lite.

Alla vet att inget slår en argentinsk grillad biff. Dessvärre är en sådan beroende av:

  • Argentinskt kött – även om bara en liten del av korna numera betar fritt är köttet av hög kvalitet. Djuren får växa sig större än det vanliga i Europa och slipper hormoner och antibiotika. Köttet hängmöras sedan till perfektion. Priserna ligger mellan femtio och hundra kronor kilot beroende på styckningsdel.

215208_10150152194283435_6265191_n

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

IMG_5062

  • En argentinsk slaktare – varje kvarterslivs har en. Han (jag har ännu aldrig träffat en hon eller hen) har en frys fullhängd med kor, itusågade från mule till svans. Ur dem skär han bitar på några kilo som han förbereder enligt kundernas önskemål. Portionsbiffar är ovanliga. Argentinarna grillar köttstycken på ett par kilo med ben och mycket fett. Sedan skär grillmästaren småportioner och delar ut. Vid varje asado (grillfest) serveras minst tre sorters nötkött.

IMG_4904

  • En argentinsk parrilla – murad, minst en kvadratmeter, med tak, skorsten och ett lätt lutande galler med fettrännor, så att man kan grilla feta bitar utan att fettet droppar och brinner.

IMG_4949

  •  Argentinska grannar, som när man grillar för fjärde gången samma vecka viker undan sin sotiga och grillstinkande tvätt, lutar sig ut över balkongräcket och hojtar ”mmmm, vilken härlig doft”.

Själva grillningen är ingen konst. Man gör inget utom saltar, lägger köttet på låg, jämn glöd och grillar sakta till önskad nivå.

Så hur kunde Argentina sluta fyra i VM? Dessa möjliga skäl framkom i efterdebatten bland mina vänner:

  • Laget bestod av några jävla amatörer.
  • Laget bestod av några jävla snobbar.
  • De fick inte grilla riktigt kött. Det var typ gris och sånt.
  • De tvingades att även grilla grönsaker.
  • De måste använda en helt konstig grill, inte en parrilla.
  • Liechtenstein? LIECHTENSTEIN? (Landet som ingen tidigare hört talas om kom trea. Vann gjorde Danmark.)
  • Det dök upp oväntade detaljer.
  • Världen konspirerar emot oss eftersom den inte kan hantera vår överlägsenhet.

1450183_10151798982148435_532382048_n

På bilden min käre vän Francesco, som andas lite innan han sätter tänderna i Argentina till lunch, efter att ha ätit middag på en av stans bättre köttkrogar kvällen innan. Man kan säga att han maxade sitt Buenos Aires-besök. Det gjorde han rätt i.

——–

Krönika publicerad i Smålandsposten och Borås tidning.

Uppdaterad: Argentinska fans firar 3-2-segern mot Nigeria med att grilla i en kundvagn. Inget konstigt alls

4 kommentarer

Filed under Journalistik

Valfläsk

Det är val och presidentens anhängare distribuerar billigt kött tillsammans med valsedlar.

Jag sprang på dem på väg till en fotbollsmatch. Ett litet kontor tapetserat med valaffischer. ”Hej vad gör ni här” sa jag. ”Bla bla bla bla bla” sa de. ”Gör ni något konkret” frågade jag. ”Vi hjälper fattiga att få tag i billigt kött och informerar om att det gynnar dem att rösta på Cristina”.

Ni vet den sugande känslan av bra grej i magen. Sådär att man måste gå på muggen typ genast.

”Eh jag är journalist, får jag komma och göra ett reportage om saken?”

”Välkommen!”

En närstående argentinsk person har varit lite orolig för mitt närmast sjukliga intresse för korruption, det kan ju vara farligt att rota i smutsiga affärer. Jag har försökt förklara att  jag inte är så inne på att avslöja maffiasammansvärjningar, utan att det mest intressanta för svenska läsare är sådant som är normalt för folk här.

Då hade jag svårt att hitta på något exempel, men jag har nu visat det här jobbet.

Allt ni har hört om argentinskt kött är sant. Det är löjligt gott, det är billigt, man äter sjukt mycket och får ingen sås. Kött har en central del i argentinsk kultur. Det ska vara rent kött. Grytor är fattigt.

En argentinsk vän som varit mycket i Sverige förklarade pedagogiskt för några andra argentinare: ”I Europa smakar köttet ingenting. Så för att ge det smak lägger de det i såser med olika kryddor och andra grejer.”

Alla bara: ”Uäääh! Knaaas! Vadå för kryddor?”

Han: ”Vad vet jag … typ curry, allt möjligt. Sen kokar de det i timmar tills man absolut inte kan känna någon köttsmak. Det är helt sorgligt.”

Fattig på riktigt är den som inte har råd att äta kött alls. En intervjuperson i ett reportage jag håller på med berättade om krisen 2002 när landet gick i konken: ”Banden mellan människor förstördes. Vi slutade ringa och säga grattis på födelsedagen för vi hade inte råd med telefon. Och vi bjöd inte hem någon på asado på helgerna för vi kunde inte köpa tillräckligt med kött.”

Ni vet en vanlig svensk klotgrill? Ungefär så ser grejen man för-eldar kolet ut, jag vet inte vad den heter. Sen brer man ut glöden på botten av något som är minst ett oljefat stort, liggande alltså. Sen fyller man gallret med korvar, kött i grovstyckade delar på ett par kilo vardera, eventuellt diverse inälvor, och kanske en paprika. Grillmästaren (gissa könet, hahaha) karvar av lagoma bitar åt gästerna och fortsätter lägga på mer vartefter. Att grilla varsin biff åt gästerna och sen klart är absolut inte ett alternativ.

Så när Cristina Kirchners politiska aktivister säljer fem kilo kött för åttio kronor tillgängliggör de en bit värdighet.

Jag frågade Ignacio Velez ”varför kött”. Han svarade:

”Det är inte det nyttigaste, men det är vad folk vill ha.”

2 kommentarer

Filed under Journalistik