Det är val och presidentens anhängare distribuerar billigt kött tillsammans med valsedlar.
Jag sprang på dem på väg till en fotbollsmatch. Ett litet kontor tapetserat med valaffischer. ”Hej vad gör ni här” sa jag. ”Bla bla bla bla bla” sa de. ”Gör ni något konkret” frågade jag. ”Vi hjälper fattiga att få tag i billigt kött och informerar om att det gynnar dem att rösta på Cristina”.
Ni vet den sugande känslan av bra grej i magen. Sådär att man måste gå på muggen typ genast.
”Eh jag är journalist, får jag komma och göra ett reportage om saken?”
”Välkommen!”
En närstående argentinsk person har varit lite orolig för mitt närmast sjukliga intresse för korruption, det kan ju vara farligt att rota i smutsiga affärer. Jag har försökt förklara att jag inte är så inne på att avslöja maffiasammansvärjningar, utan att det mest intressanta för svenska läsare är sådant som är normalt för folk här.
Då hade jag svårt att hitta på något exempel, men jag har nu visat det här jobbet.
Allt ni har hört om argentinskt kött är sant. Det är löjligt gott, det är billigt, man äter sjukt mycket och får ingen sås. Kött har en central del i argentinsk kultur. Det ska vara rent kött. Grytor är fattigt.
En argentinsk vän som varit mycket i Sverige förklarade pedagogiskt för några andra argentinare: ”I Europa smakar köttet ingenting. Så för att ge det smak lägger de det i såser med olika kryddor och andra grejer.”
Alla bara: ”Uäääh! Knaaas! Vadå för kryddor?”
Han: ”Vad vet jag … typ curry, allt möjligt. Sen kokar de det i timmar tills man absolut inte kan känna någon köttsmak. Det är helt sorgligt.”
Fattig på riktigt är den som inte har råd att äta kött alls. En intervjuperson i ett reportage jag håller på med berättade om krisen 2002 när landet gick i konken: ”Banden mellan människor förstördes. Vi slutade ringa och säga grattis på födelsedagen för vi hade inte råd med telefon. Och vi bjöd inte hem någon på asado på helgerna för vi kunde inte köpa tillräckligt med kött.”
Ni vet en vanlig svensk klotgrill? Ungefär så ser grejen man för-eldar kolet ut, jag vet inte vad den heter. Sen brer man ut glöden på botten av något som är minst ett oljefat stort, liggande alltså. Sen fyller man gallret med korvar, kött i grovstyckade delar på ett par kilo vardera, eventuellt diverse inälvor, och kanske en paprika. Grillmästaren (gissa könet, hahaha) karvar av lagoma bitar åt gästerna och fortsätter lägga på mer vartefter. Att grilla varsin biff åt gästerna och sen klart är absolut inte ett alternativ.
Så när Cristina Kirchners politiska aktivister säljer fem kilo kött för åttio kronor tillgängliggör de en bit värdighet.
Jag frågade Ignacio Velez ”varför kött”. Han svarade:
”Det är inte det nyttigaste, men det är vad folk vill ha.”
Kinga Sanden journalist/periodista 