Grilla på argentinska II

Jag äter själv nästan aldrig kött, men ska det ätas så ska det grillas och ska det grillas så är det såhär det ska gå till.

Min första video där jag har gjort både manus och regi. Och medverkat. Foto och klippning av argentinska fotografen Meme Liébana och KITs videoredigerare och animatör Oliver Györki, som inte hade något gemensamt språk vilket krånglade till hela operationen en del.

Det hela var väldigt kul, och på grund av hur folk är väldigt svårt att disciplinera statisterna att sitta still och hålla tyst. Nästa gång ska jag inte dricka något vin själv för ökad trovärdighet.

En tidigare krönika om att grilla på argentinskt vis finns här.

Är inte allt detta kötthetsande väldigt överdrivet? frågar folk mig.

Alltså, nej. Det är möjligen LITE överdrivet: man KAN få lite korvbitar (?) att tugga på innan köttet, och eventuellt en sallad av tomat och huvudsallat vid sidan om, och kanske lite grillad ost också. Vissa har chimichurri eller salsa criolla till köttet. Kanske en brödbit. Men framför allt ohälsosamma, miljöförstörande, kärlkrampande mängder med kött.

Grilla på argentinska

Ingen annan än Argentina kan egentligen vinna VM. Grill-VM, alltså. I fjol slutade landet ändå mystiskt på en förnedrande fjärdeplats. Grillkockarna ligger redan i hårdträning inför VM 2015.

Nationen ligger i princip i hårdträning året om. Argentinarna äter mest kött i världen: 64 kilo per person och år bara i nötkött (18 kilo i Sverige). Och den första nyckeln till framgång vid grillen är just att ligga i.

Tre grader och snålblåst? Grillen värmer gott. Ösregn? Det finns paraply. Tropisk hetta? Man får väl offra sig lite.

Alla vet att inget slår en argentinsk grillad biff. Dessvärre är en sådan beroende av:

• Argentinskt kött – även om bara en liten del av korna numera betar fritt är köttet av hög kvalitet. Djuren får växa sig större än det vanliga i Europa och slipper hormoner och antibiotika. Köttet hängmöras sedan till perfektion. Priserna ligger mellan femtio och hundra kronor kilot beroende på styckningsdel.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

• En argentinsk slaktare – varje kvarterslivs har en. Han (jag har ännu aldrig träffat en hon eller hen) har en frys fullhängd med kor, itusågade från mule till svans. Ur dem skär han bitar på några kilo som han förbereder enligt kundernas önskemål. Portionsbiffar är ovanliga. Argentinarna grillar köttstycken på ett par kilo med ben och mycket fett. Sedan skär grillmästaren småportioner och delar ut. Vid varje asado (grillfest) serveras minst tre sorters nötkött.

• En argentinsk parrilla – murad, minst en kvadratmeter, med tak, skorsten och ett lätt lutande galler med fettrännor, så att man kan grilla feta bitar utan att fettet droppar och brinner.

•  Argentinska grannar, som när man grillar för fjärde gången samma vecka viker undan sin sotiga och grillstinkande tvätt, lutar sig ut över balkongräcket och hojtar ”mmmm, vilken härlig doft”.

Själva grillningen är ingen konst. Man gör inget utom saltar, lägger köttet på låg, jämn glöd och grillar sakta till önskad nivå.

Så hur kunde Argentina sluta fyra i VM? Dessa möjliga skäl framkom i efterdebatten bland mina vänner:

• Laget bestod av några jävla amatörer.
• Laget bestod av några jävla snobbar.
• De fick inte grilla riktigt kött. Det var typ gris och sånt.
• De tvingades att även grilla grönsaker.
• De måste använda en helt konstig grill, inte en parrilla.
• Liechtenstein? LIECHTENSTEIN? (Landet som ingen tidigare hört talas om kom trea. Vann gjorde Danmark.)
• Det dök upp oväntade detaljer.
• Världen konspirerar emot oss eftersom den inte kan hantera vår överlägsenhet.

På bilden min käre vän Francesco, som andas lite innan han sätter tänderna i Argentina till lunch, efter att ha ätit middag på en av stans bättre köttkrogar kvällen innan. Man kan säga att han maxade sitt Buenos Aires-besök. Det gjorde han rätt i.

——–

Krönika publicerad i Smålandsposten och Borås tidning.

Uppdaterad: Argentinska fans firar 3-2-segern mot Nigeria med att grilla i en kundvagn. Inget konstigt alls

Matsouvenirer

Jag är en sån som alltid släpar med mig mat från resor, och har ofta förvånats över hur kassa matsouvenirer folk köper helt frivilligt. Det här reportaget i Sydsvenskan, snyggt utgjort av Åsa Boustedt, är tänkt att inspirera till roligare inköp. Det bästa är kommentarerna från läsarna på pre-tequila.

Tyvärr ligger repet inte på nätet. Jag har äntligen fattat hur man lägger upp pdf:er, men bara som länk (ovan). Nedan har jag fuskat med skärmdumpar. Ni fattar: jag behöver hjälp.