Hurra, bara 40 procents hyreshöjning

Vi har just lyckats förhandla ner årets hyreshöjning från sextio till fyrtio procent. Tur, annars hade vi inte haft råd att bo kvar.

Egentligen hade vi tänkt flytta trots att vi trivs i trean med stor uteplats, eftersom vi är rädda för ägaren – och för själva lägenheten.

Precis när vi hade flyttat in slutade det komma vatten ur kökskranen. Rören hade rostat igen helt. Då byttes just den stammen, och vi väntar på att de övriga ska ge upp.

Sedan pajade elen efter en brand i väggen. All lägenhetens el hade passerat genom en kabel som enligt elektrikern måste ha varit minst sextio år gammal. Det syntes på konstruktionen: ett tygskal runt en ståltråd.

Ägaren sa snabbt att hon inte tänkte betala en spänn eftersom vi var skyldiga till skadorna.

Vi måste ju ha el. Vi la ut tusentals kronor på att dra om alla ledningar. Efter att ha försökt resonera meddelade vi att vi skulle dra av kostnaderna från hyran – en av få rättigheter som argentinska hyresgäster har om värden inte tar sitt ansvar.

Ägaren kom högröd i ansiktet, vevade med armarna och skrek att hon skulle stämma oss och kräva ut vår pant. Alltså min partners pappas hem.

I detta perversa system måste man i princip äga en bostad för att få hyra en. Eller åtminstone en borgenär som pantsätter sin fastighet av minst samma värde på ens hyreskontrakt.

Alla som inte kan uppbåda en sådan – och de är många – betalar ännu högre ockerhyror i inackorderingsrum, på bostadshotell med delat badrum och kök, eller i de snabbt växande kåkstäderna.

Varje konflikt mellan hyresgäst och värd är ett chicken race till domstol. Den som är minst beredd att lägga enorma summor och år av sitt liv på en domstolsprocess förlorar. I vårt fall: vi.

En bekant som är mäklare frågade varför vi ville flytta. När vi berättat sa hon:

– Äsch, sånt händer hela tiden. Tänk på att ni inte vet på vilket sätt nästa hyresvärd är galen, eller vad som är trasigt i den lägenheten. Standarden är usel överallt.

Kostnaderna talar också emot en flytt. Hyresgästen måste betala två månadshyror till mäklaren som nästan alltid agerar mellanhand, en hyra i deposition, och tusentals kronor i registeravgifter och till notarier som deltar i alla kontraktsskrivningar för att styrka datumet och parternas identitet (det där kunde man ägna en egen långtråkig litania).

Hyreskontrakten är normalt på två år, men med hyreshöjningar på 12, 15 eller 20 procent per halvår på grund av inflationen. Ovanpå höjningen vartannat år. Hyressättningen är fri.

Besittningsrätt finns inte, så vartannat år kan man även bli vräkt utan anledning.

Kontrakt kortare än två år på permanenta bostäder är olagliga. Det gillar inte ägarna, som oftast är privatpersoner som antingen har ärvt bostaden de hyr ut eller köpt den som investering. Så det är vanligt att man även tvingas skriva under en ”överenskommelse om avflyttning” med blanka datumfält. Då kan man kastas ut precis när som helst.

Ett oppositionsparti har just lanserat ett förslag på ändringar i hyreslagen. Det går ut på att förlänga minimitiden till tre år, förbjuda ägarna att begära mer än en bostad i pant, fördela mäklarnas arvoden mellan hyresgäst och värd, och inrätta hyresnämnder för att avgöra tvister.

Förslaget har kallats stalinistiskt. Många talar om slutet för äganderätten och om hur samvetslösa hyresgäster skulle utnyttja ägarna. Att reglera hyror eller införa någon form av rättigheter för de boende kommer aldrig på tal.

Du undrar säkert varför inte alla köper sin bostad. Tro mig: alla som kan gör det. Kruxet är att spekulationen i fastigheter har drivit upp priserna till en nivå ungefär som i Malmö-Lund – fast bostadslån är nästan omöjliga att få och folk tjänar hälften mot i Sverige. Eventuella besparingar äts upp av inflationen på 25 procent per år. Folk sparar traditionellt i US-dollar, men sedan ett par år går de inte att komma över vitt och kostar nästan det dubbla på svarta marknaden.

Det gäller att ärva. Helst två bostäder, och hyra ut den ena. Till ockerpris förstås.


Krönika publicerad i Sydsvenskan.

IMG_5099

Tygkabel. Yeah.

Uppdaterat: och såhär är det att köpa lägenhet i Colombia.

Annonser

3 kommentarer

Filed under Journalistik

3 responses to “Hurra, bara 40 procents hyreshöjning

  1. colombialiv

    Bostadsmarknaden är en av anledningarna till att jag känner att Buenos Aires skulle jag nog inte vilja flytta tillbaka till…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s