En vanlig dag i mansgrisarnas paradis

Såhär har vi det i Argentina. Och resten av Latinamerika. Och Sydeuropa, Mellanöstern, Nordafrika … fyll i enligt egen erfarenhet.

Fast, även i Sverige. Det är bara skillnad på vilka kvinnor som drabbas mest.

För sådär femton år sen (panik, vad tiden går) var jag på långresa med några månaders slutkläm just i Mellanöstern, allra sist i Egypten. Efter en tid hade jag på något sätt lyckats svepa in mig i en osynlighetsmantel. Det handlade om ett meditativt inre och selektiv hörsel, inte om kläder, men jag hade också tagit för vana att svepa en vit duk runt huvudet mot hettan. Inte som en slöja utan mer turban. Och så gick jag mycket i långkjolar.

Det märkvärdiga var att de första dagarna tillbaka i Sverige blev jag trakasserad på gatan åtskilliga gånger. Alltid av överförfriskade blondsvenskar som skrek saker som ”jävla hora” efter mig. Jag fattade till en början absolut ingenting.

En natt när jag sprang efter en buss ställde sig ett sådant gäng i vägen och grep efter mig med sina långa yviga armar. Jag sparkade till en, drog åt mig en annan och väste: ”Vill du dö inatt”. Det var inte planerat eller genomtänkt, och säkert inte rätt. Det var bara min deperata reaktion på att ha förvandlats till ett villebråd. Jag minns inte riktigt vad som hände sen, de dröp nog av, jag tror jag hann med bussen. Efteråt grät jag ganska mycket.

Många svenska kvinnor har det så varje dag.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Journalistik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s