Inga pesos i madrassen

Jag höll just på att slänga bort 800 US-dollar. Jag packar upp flyttkartonger, och ur plastpåsen som hade innehållit ett sockerpaket flög en sedelbunt. Jag hade inget minne av att ha lagt den där.

Till skillnad från de flesta argentinare är jag orutinerad på att förvara kontanter. Ägarna till mitt nya hem visade stolt ett smart inbyggt gömställe innan de flyttade.

Argentina har alltid haft skakig ekonomi, men sedan pesokraschen år 2001 har förtroendet för bankerna inte repat sig. Då tvångsinlöstes dollarkonton till plötsligt värdelösa pesos.

Den argentinska peson minskar i värde med runt 25 procent per år. Det som sparas sparas i dollar. De göms hemma, förs ut ur landet eller investeras i fastigheter.

Lägenheter och hus betalas kontant – i dollar. Så stora summor pesos vill ingen säljare ta emot, de är ju värda mycket mindre när man väl gör av med dem.

Under de senaste månaderna lägger regeringen allt mer krut på att försvåra dollarköp för att skydda statens utländska reserver. Den som vill köpa dollar måste redovisa inkomster och utgifter. På sistone har åtta av tio fått nej av skattemyndigheten AFIP.

En av dem är pensionären Julio Cesar Duran, som enligt tidningen La Capital nekades att köpa tio dollar (cirka 70 kronor) i present till sina barnbarn.

Hetsen sprider oro om en förestående devalvering av peson – så alla som kan köper på sig ännu mer dollar. Fast svart.

Sedan president Cristina Fernandez de Kirchner försökte lugna befolkningen genom att säga att ”inget plötsligt eller konstigt kommer att hända” i mitten av maj har den svarta dollarn, som alla kallar ”den riktiga”, rusat iväg. En officiell dollar kostar 4,49 pesos. En svart kostar upp till 6 pesos. Det stående småpratet för dagen är ”hur mycket har du köpt för” och ”hur högt kan den gå”.

Centralbanken i grannlandet Uruguay säger sig ha sett den största ökningen av insättningar från argentinare sedan pesokraschen. Detta trots att tullen under det senaste året tränat upp femtio dollarhundar som förstärker gränskontrollerna. Nyligen sniffade de fram 40 000 dollar som en man tänkte föra över till Uruguay. Sammanlagt har de stoppat flera miljoner.

Nyligen röt den regeringstrogne senatorn Anibal Fernandez ifrån: ”Argentinarna måste börja tänka i pesos”.

Förutom han själv, visade det sig när tidningen La Nacion begärde fram hans edsvurna redovisning av tillgångar från senaten. Han hade motsvarande drygt 170 000 kronor sparade i dollar.

”Jag gör vad jag vill med mina pengar” var hans svar på avslöjandet.

Någon lär ha sagt till honom på skarpen, för nästa dag lovade han milt att sälja sina dollar – ”sen”.

I söndags drack jag te hos en äldre dam som hört på radion hur samme Fernandez lovat att dollarn skulle säljas för högst 5,10 nästa dag, det hade han kommit överens med växlingskontoren om.

Jag trodde henne inte.

”Hur skulle en senator öppet kunna förhandla om illegala affärer?”

Hon spände ögonen i mig och sa:

”Har du inte lärt dig att precis vad som helst kan hända i det här landet?”

Mycket riktigt hade hon rätt.

Fast valutahandlarna höll inte sitt löfte. Priset på den svarta dollarn sjönk inte alls.

———–

Krönika i Sydsvenskan.

Fick skriva om den till hälften eftersom allt med Anibal Fernandez hände efter att jag hade lämnat, och det var ju för roligt för att inte ha med.

Tävling: vem liknar karln?

Obs: kombinationen utseende + kolerisk och lösmynt personlighet.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Journalistik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s