Pizza och glömska bygger nationalismen

Plötsligt har var och varannan argentinare YPF-loggan på en pin på jackan. Även i Argentina var folklig uppskattning för ett oljebolag

YPF-tishor med texten ”Bensin åt alla”, till salu utanför politiskt event i Buenos Aires.

ovanligt fram till den 16 april.Då nationaliserades YPF genom att staten exproprierade den spanska majoritetsägarens aktier, för att göra Argentina självförsörjande på energi.

Det gav upphov till nationalistisk yra, flaggviftning och ökad popularitet för regeringen.

Här går nationalism alltid hem. Till höger och vänster, bland fattiga och rika.

Alla tillfällen att lufta den blåvita flaggan tas tillvara, inklusive pride-parader och demonstrationer mot regeringen. I skolorna svär alla nioåringar trohet till fanan. Vid midnatt spelas nationalsången i alla radiokanaler.

Nationalismen är inte uteslutande eller aggressiv, men kräver anpassning. Folkbokföringen tillåter utländska namn bara om de går lätt att uttala – oklart för vem – och saknar spansk motsvarighet.

Vilka namn som accepteras förändras med tiden. Nu ingår de allra vanligaste kinesiska, arabiska och judiska namnen bland de tillåtna. De flesta får ändå spanska förnamn. Kombinationer som Malena Chang eller Carlos Abdala är vanliga.

Vänner med rötter i Ungern, Syrien, Italien och Sverige är stolta över sitt ursprung, men vet ofta lite om det. Invandrarna förde inte språket och kulturen vidare till sina barn, de som är mina vänners föräldrar eller mor- och farföräldrar. De som har fötts här föddes som argentinare.

Argentina har valt samma väg som USA: man släpper det som särskiljer, tar sikte på det gemensamma – och missar ingen chans att framhäva det.

Argentinsk pizza = extra allt.

Som fotboll. Eller mat. Exempelvis påstås Argentina ha världens bästa pizza. Ett vanligt citat är: ”Jag har ätit pizza i Neapel. Den sög! För lite ost, för lite bröd. För lite av allt.”

Argentinarna sägs ha uppfunnit det geniala pizzatillbehöret faina, en pannkaka av kikärtsmjöl. Plötsligt nät-snubblar jag över den italienska motsvarigheten farinata.

”Visste ni det här?” frågar jag på facebook.

Min vän Marcos svarar: ”Vi uppfann inte faina, de som säger det blandar ihop den med fugazza, som ändå härstammar från focacciabröd med lök, som sen utvecklades till ostfylld fugazzeta med lök, som är heläcklig … det var inte vi argentinare som uppfann skitsnacket, men vi har fulländat det.”

Också Marcos beskrivning av hans landsmän är mycket spridd. Parallellt med den brinnande nationalismen hävdar argentinare ofta att deras folk är en hoper oärliga och fifflande tölpar, som inte kan få något att fungera.

Det gäller dock aldrig dem själva personligen. Det måste vara därför beskrivningen verkar stämma så dåligt med verkligheten.

——-

Krönika i Smålandsposten och Borås tidning.

Uppdatering: this just in – det årliga pizzakriget, utgjort över ett uppslag minus två spalt i största dagstidningen Clarin. Denna gång mellan traditionella och såkallat nyskapande pizzor med tex ruccola på. Krig! Krig!

Och typ alla de i skrivande stund över 100 kommentarerna slår fast att den klassiska argentinska pizzan är godast i världen.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Journalistik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s