Hur man roffar medan man låtsas ge

Den här har jag gått och sugit på ett tag. Närmare bestämt sedan jag först hörde konspirationsteorin om cykelbanorna. Eller nej, sedan jag såg skylten med ”här renoverar presidenten en kyrka”, det var två och ett halvt år sedan. Det har hela tiden dykt upp nya exempel, jag har fått välja bort många, och så kom kongressledamöternas lönedubbling … som en klok journalist brukar uttrycka det: ”Argentina. The gift that keeps on giving.”

Den här annonsen på en halvsida fotade jag för ett år sedan. ”En 360 graders show behövde en 360 graders arena. Tack U2 för att ni valde stadion i La Plata”. Längst ner står, ni ser i vilken ordning: guvernör Daniel Scioli, hans payoff typ ”Ett stort Buenos Aires”, och provinsens logga.

På grund av platsbrist fick jag förresten stryka att regeringen lägger så sjukt mycket pengar på reklam för sig själv att Transparency International har börjat hojta om det. Närmare bestämt motsvarande två miljarder kronor år 2010. Annonserna placeras förstås i lydiga medier, som därmed också gynnas ekonomiskt.

Jag visste att argentinarnas förtroende för politiker är lågt, men blev faktiskt lite chockad när jag till krönikan som länkas ovan googlade fram rapporten som visar att det är bland de lägsta i världen, lägre än i Zimbabwe, Guatemala och Jemen.

Brasilien som är världsberömt för sin politiska korruption spöar Argentina med hästlängder på det området. Eller: Argentina spöar Brasilien i att väcka politikerförakt och misstro mot samhället. Vilket förstås skapar nya problem.

—-

Inlägget har rättats efter Antons påpekande (se kommentarer). Tack Anton!

Annonser

6 kommentarer

Filed under Journalistik

6 responses to “Hur man roffar medan man låtsas ge

  1. Intressant läsning! Att förtroendet är lågt i Argentina är ju inte så förvånande, men plats 138 av 142! Det är ju helt sanslöst. Tack för välskriven text.

  2. Pingback: Filmstund | Journalist Kinga Sanden

  3. Anton

    Är det olyckligt felräknat eller en brutal överdrift att påstå att Argentina spenderade 2000 miljarder kronor på politisk reklam, någonting som motsvaras av cirka 40 procent av deras BNP? Enligt den länkade artikeln handlar det snarare om 307,8 miljoner dollar, eller cirka 2 miljarder kronor enligt rådande växelkurs. Intressant läsning ändå.

    • Det är brutalt felräknat. Jag räknade och räknade om flera gånger i säkert en timme för att helt säkert ha rätt. Tyckte själv siffran var grotesk, därför dubbelkollade jag extra. Det är nog nollorna och billions och miljarder som har ställt till det för mig. Dessvärre har jag blivit riktigt dålig på att räkna, sämre och sämre ju längre avståndet blir mellan nuet och gymnasiet.
      Inte bra.
      Tack för påpekandet!

  4. Pingback: Evita lever | Journalist Kinga Sanden

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s