Storasyster ser mig

Jahapp, då har jag lämnat passnummer och adress till staten i utbyte mot ett busskort. Det behöver jag ha för att slippa betala svinmycket för tunnelbana och buss. Alla mina resor kommer att kunna spåras. En mer avancerad körning borde kunna visa med vem jag brukar resa.

Inget av detta ska förstås ske vanemässigt, säger myndigheterna. När jag frågade kvinnan som behandlade min ansökan varför de behöver uppgifterna sa hon att vid en eventuell olycka kan jag lättare få ersättning om mitt kort visar att jag varit där. Alla argentinare jag har berättat detta för har börjat gapflabba, de tycker helt enkelt inte det låter sannolikt. Och jag gillar inte att myndigheterna säljer fördelarna med kortet så hårt. Det är lätt att tänka sig att de i nästa steg avskaffar möjligheten till kontant betalning helt, så att man måste vara registerad för att kunna använda kollektivtrafiken.

Det konstiga är att ingen protesterar. Det här landets senaste diktatur tog slut för trettio år sedan, bara trettio år. Tystnaden skrämmer mig mer än något.

Fast detta är bara en bisak i denna krönika i Smålandsposten och Borås Tidning i tisdags (på samma ämne som den här artikeln för TT):

————-

”Avstå frivilligt från dina subventioner” står det på ett blåbrokigt kuvert som kommer med månadens räkningar. Kan jag väl, räkningarna fördubblas ju ändå snart när den argentinska statens bidrag till kostnaderna för el, gas, vatten och kollektivtrafik dras in.

Tänk om folk slutar slösa energi som galningar när det slutar vara nästan gratis? Nu på sommaren går luftkonditioneringarna för fullt för öppna dörrar och fönster i hettan. I vintras var jag ständigt livrädd när min rumskompis vred upp gasspisens alla fyra lågor plus ugnen på högsta, vilket för övrigt inte förändrade temperaturen nämnvärt – möjligen precis utanför köksfönstret som inte gick att stänga.

Subventionerna infördes efter statsbankrutten 2001. Argentinarna hade blivit fattiga över en natt när deras valuta blev värdelös. De som lyckades behålla sina hem hade inte råd med mycket mer än räkningarna. När staten sänkte deras fasta kostnader kunde de hjälpa till att stimulera ekonomin genom sin konsumtion. Även företagen fick del av subventionerna. Tricket bidrog till att knuffa upp tillväxten till åtta procent per år, där den i stort sett har legat kvar sedan dess.

Så det har funnits ekonomiskt utrymme att avskaffa subventionerna länge, men inget politiskt. Väljare gillar inte när det svider i plånboken. Men pengarna behövs nu när de flesta bedömare spår en inbromsning i ekonomin till följd av den globala krisen, och statskassan behöver påfyllning efter spenderbyxpolitiken inför valet i oktober. Strax efter att ha blivit återvald med historiska 54 procent vågade president Cristina Fernandez de Kirchner språnget.

Den 6 januari höjdes priset på tunnelbaneresor från motsvarande 1,80 till fyra kronor när hälften av biljettsubventionerna togs bort. Nästa år förväntas priset öka med lika mycket till.

Fram tills i slutet av förra veckan hade 23 215 användare frivilligt avsagt sig subventionerna för el, gas och vatten, en besparing på drygt sextio miljoner kronor enligt statens uppskattning. Den totala besparingen när de tas bort helt ska bli 7,8 miljarder per år, motsvarande 4,2 procent av BNP.

Medan vi som bor i vanliga områden får mjukstarta med de blåbrokiga kuverten tas subventionerna bort direkt utan prut i rika stadsdelar.

De som inte anser sig ha råd att betala ska få ansöka om att behålla subventionerna. Det lär bli en del, med tanke på att var fjärde argentinare redan beräknas leva under fattigdomsgränsen.

”Är det någon som på allvar tror att myndigheterna kan bedöma vilka som verkligen behöver subventionerna av alla dem som hävdar att de gör det, i ett land där nästan hälften av inkomstskatten och en tredjedel av omsättningsskatten fuskas bort, enligt de mest välvilliga uppskattningarna?”

Frågan ställs av professorn i offentlig ekonomi Martin Besfamille från Di Tella-universitetet i webbtidningen Argentina Independent.

Politikernas svar på det är: mer statistik, mer samkörning, mer kontroll.

Den 10 februari kommer beskedet om hur mycket bussbiljetterna höjs när subventionerna tas bort. Prishöjningen omfattar till en början inte dem som har förbetalda busskort. Korten kan laddas på postkontor och andra ställen som känns igen på de kvarterslånga köerna på trottoarerna utanför. Tolv miljoner resor om dagen genomförs i Buenos Aires kollektivtrafik.

Busskorten är kopplade till personnummer – för att på sikt kunna samköra databasen med register över exempelvis socialbidrag och subventionera dem som behöver det mest, säger politikerna.

Ett utmärkt vapen i händerna på framtida diktatorer, säger luttrade argentinare.

Annonser

1 kommentar

Filed under Journalistik

One response to “Storasyster ser mig

  1. sasan

    Väldigt bra skrivet!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s