Chile, typ som Sverige

Min första gång i Santiago åt jag lunch med en svensk-chilensk vän och hennes chilenska kompisar, som berättade om det exotiska Venezuela: folk var översvallande, högljudda, galna, kallade vem som helst ”mi amor”.

Är det så i Sverige också? frågade en.

Nej, sa den svensk-chilenska vännen, svenskarna är mer normala. ”Typ som vi.”

Att komma från Argentina till Chile är som om någon plötsligt hade stängt av radion. Var är bruset?

Alla beter sig behärskat, vägarna är välfungerande och fina, någon har tänkt på allting och för allas bästa satt upp en skylt, som denna:

”Cirkulera i riktning mot perrongens ändar.” För att undvika trängsel, alltså. För att understryka detta står ofta män och kvinnor i reflexvästar och pekar även live i samma riktning.

Tunnelbanan är ren och snygg, och har bibliotek!

Det är uppenbart att chilenare till skillnad från argentinare frivilligt äter grönsaker och fisk. Det är gott om det i varje mataffär. På en vanlig halvmuggig lunchgrill kan man få en helt god sallad, på ett vanligt fik rostmacka med gaffelmönstrad avokado y nada más.

Nästan varje människa man springer på har något med Sverige: har bott där, har familj eller kompisar där. Av chilenarna som flydde till Sverige under diktaturen har många återvänt, en del av dem har sedan återvänt till Sverige igen. En studiekamrat på socialantropologin för länge sedan skrev en C-uppsats om dem, de chilensk-svenska bumerangmigranterna. Alltså det är en stor grupp.

Min fina vän Paulinas familj är utspridd mellan Malmö och Santiago. Hon och jag fick först kontakt när det var jordbävning i Chile för snart två år sedan. Telefonerna var nere, hon var facebookkompis till en facebookkompis så jag intervjuade henne där. Det kom aldrig något naturligt tillfälle att plocka bort varann och vi har blivit vänner genom att se varandras liv passera i feeden. I somras träffades vi för första gången när hon hälsade på i Malmö, och nu hade vi det skitfett ihop i en hel vecka när jag hade turen att få bo hos henne på femtonde våningen:

Santiago påminner lite om Teheran. Varierad bebyggelse av höga och låga hus i rutnätsstad omgiven av höga berg. Kolla själva tex här.

En kväll släpade några strejkande studenter med mig och fotograf-Nicolas till ett cueca-garage. Jag trivs ofta i folkmusikmuppiga kretsar. Det är nåt med … folkmusik ger liksom inga gratispoäng. Folk som håller på med det gör det för att de gillar det. Och folkmusik svänger alltid på ett, ja, ärligt sätt.

Där i garaget släppte äntligen min spanskaförlamning. ”Hur har du blivit så flytande” frågade en trevlig karl som ringsidekonverserade. ”Två glas rödvin i snabb takt” svarade jag sanningsenligt.

För två år sedan, när jag inte kunde spanska alls, stod jag en gång och lyssnade på en argentinsk och en chilensk person som absolut inte kunde kommunicera. Med tecken och tarzanspråk försökte de. Jag förstod båda, och tänkte att dialektskillnaden måste handla om någon sorts nationalistisk fobi.

Woho! Exempel! Fotade den här dörren på det ockuperade universitetet därför att "baño malo" lät så EVIL. Typ OND toa. På argentinsk spanska, då. På chilensk betyder det helt enkelt trasig, visade det sig.

Nu har den argentinska spanskan blivit min. Det är rent objektivt den sämsta dialekten, med stora fonetiska avvikelser från alla andra dialekter utöver alla de ord och uttryck som varierar överallt. Därmed har chilensk spanska blivit jättesvår för mig att förstå. Så eftersom jag måste lägga all min energi på att förstå (till den grad att folk frågar om jag är okej pga bajsnödig min) så blir det liksom inget kvar till att prata själv.

Så det var i sanning en prövning att jobba i Chile, inte bara på grund av galopperande urinvägsinfektion (som inte går att bota med pisco sour, kunde jag konstatera efter en empirisk undersökning anförd av Paulina).

I morgon sticker jag till Uruguay.

Annonser

2 kommentarer

Filed under Nån sorts bloggeri

2 responses to “Chile, typ som Sverige

  1. Veldig interessant å lese om opplevelsene dine. Lærte du spansk på bare to år? Det er et stort wow! Skjønner at du er mer disiplinert enn jeg er. Har forstått at spansk ikke er det samme over alt. Da jeg bodde i USA hørte jeg noen veldig flotte dialekter, mens jeg har hørt noen mye hardere dialekter i Spania.

  2. Haha tack. Historiskt att bli kallad disciplinerad. Fast det är ett år, jag började inte förrän ett år efter incidenten i inlägget. Men jag vet inte om man kan säga att jag har lärt mig spanska. Jag tar mig fram men behöver bli mycket bättre.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s