Hur ska man berätta om abort?

Igår var jag på ett seminarium om hur man gör abort hemma själv med piller. Det var på bokmässan, organisationen Lesbianas y feministas släppte en manual. Utanför stod en arg kille och delade ut flygblad mot abort.

På Marie Bebådelsedag var jag på en anti-abortmässa i Buenos Aires katedral. Reklamfilmen för den:

Utanför stod ett argt gäng med trummor och delade ut flygblad för rätten till abort.

Legalisering är ett av de hetaste ämnena inför valet i oktober. Fast det är oklart om det till slut blir någon valfråga, eftersom kongressen kan behandla saken tidigare.

Den sittande presidenten Cristina Fernandez de Kirchner sa i sitt öppningstal till kongressen den 1 mars att ”vi står fortsatt på livets sida”, fritt ur minnet. Ett rött skynke för den liberala vänstern, som traditionellt stödjer henne men oftast är för fri abort. Samtidigt  inte särskilt övertygande för den kristna högern – många jag har pratat med misstror Kirchner eftersom hon stödde lagen om lika vigselrätt för homosexuella som gick igenom i fjol.

Eftersom politikerna förlorar väljare hur de än vänder sig vill de absolut inte att detta ska bli en valfråga. Samtidigt är den avgörande för väldigt många. Så ni fattar, detta måste ju göras jobb om.

Men hur?

Jag försöker alltid komma så nära de närmast berörda som möjligt. Men vad ger det i det här fallet att intervjua en kvinna som genomgått en abort? En bra sak är att man får veta hur det går till. Men det låter sig också beskrivas i ett par meningar: medelklassen går till gynekologer som knäcker extra, eller får tag på abortpiller.

De verkligt utsatta, kvinnorna som riskerar livet genom att köra upp rostig ståltråd eller något annat tillhygge för att försöka bli av med sin graviditet, har jag väldigt svårt att komma åt. Mina än så länge taffliga språkkunskaper hjälper knappast.

En intressant intervjuperson jag redan har är en 33-årig sexbarnsmamma som tiggde utanför katedralen under antiabortmässan. Hon hade fått sitt första barn vid tretton. Hon borde ha skyddat sig, sa hon, men hade inte gjort det och då fick hon ta konsekvenserna. Hon är noga med att tala om för sina barn hur de ska undvika graviditeter ”för skolan gör det ju inte, fast den ska”. Hon är ändå redan mormor.

En gynekolog på seminariet igår som jag tyvärr inte hann haffa sa att hon var glad att ha manualen att hänvisa sina patienter till, eftersom hon inte kan hjälpa dem på annat sätt. Är det intressant att veta mer ur läkarnas perspektiv? Men då är man ett steg bort från de närmast berörda.

Och så är det alla som har åsikter. Ett gäng såna har jag också, men de är tre steg ifrån.

Ja vad vill man läsa om det här egentligen?

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Journalistik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s