Children change everything, even dictatorships

Here is an English translation of my interview with defected Iranian diplomat Mohammed Reza Heydari. The translation was made by volunteers at Iranian Election News who found it important that more people read the article.

Barn ändrar allt, till och med diktaturer

Mohammed Reza Heydari hoppade av jobbet som Irans konsul i Norge och anslöt sig till oppositionsrörelsen.

Först någon månad senare hade jag och fotograf Jenny Leyman möjlighet att träffa honom.

Han var trött på att bli intervjuad, sa sin grej om sitt samvete och ville att vi skulle gå. Det ville inte vi.

Var får folk sin livskraft ifrån

Foto: Emma Larsson

Zeinab Tadjik är sexton år och kanske den starkaste människa jag har träffat. Jag och Emma Larsson mötte henne i Teheran i juni 2009, och hennes historia fick bli en berättelse om de miljoner afghaner som lever i exil.

När jag intervjuar fattiga människor frågar de ofta: ”vad får jag ut av det här” eller ”hur kan du hjälpa mig”. Inget konstigt med det.

Zeinab, hon frågade: ”Hur många läser er tidning?”

På fel plats vid fel tillfälle

Det var svårt att lämna Iran precis efter valet. Tusentals demonstranter gick ut på gatorna, tusentals milismän, soldater och poliser slog ned dem, och kommunikationen med omvärlden hade blivit livsfarlig och dessutom näst intill omöjlig.

Den som vill klaga på blockeringen av sidan kan vända sig till mejladressen längst ner.

Mina och fotograf Emma Larssons möjligheter att arbeta var så beskurna att vi aldrig seriöst övervägde annat än att åka hem som planerat, men jag har många gånger efteråt funderat på om det var rätt beslut.

Här är en sorgsen bit till från matbloggen.

[Publicerat i efterhand.]

I väntan på en ikon

Vi höll det hemligt in i det längsta, men när vi väl avslöjade för vår statligt tillsatta tolk/övervakare (smygfotad till vänster) vem det var vi skulle intervjua trodde hon oss helt enkelt inte.

Zahra Rahnavard var en superkändis redan innan hon blev den första kvinnan i den islamiska republiken som deltog i en presidentvalskampanj.

Vi hade väntat i flera timmar dagen innan och flera timmar denna dag. Vi visste inte om hon någonsin skulle komma, tiden rusade iväg, våra kontakter bad om tålamod och tålamod, redaktionen ropade efter material.

När Zahra Rahnavard äntligen skred in höll tolken på att svimma av upphetsning, alltså på riktigt svimma. I stället för att tolka började hon liksom svärma. Hon krävde en autograf och att bli fotad med sin idol.

De riskerar allt för en namnteckning

Inför det iranska valet ville jag och fotograf Emma Larsson göra en serie med ”dagens moralpolis”, en om dagen som en minienkät. Men när man som mest behöver dem står de ingenstans att finna. Dessa ökända dygdens riddare som normalt trakasserar framför allt kvinnor för deras klädsel och uppförande fanns ingenstans. Typiskt inför val tydligen.

Vi fick i alla fall en historia om ett rådigt ingripande av moralpoliserna, men kunde också berätta mer om de betydligt större problemen för Irans kvinnor.

Jag grät hela tiden när vi följde kvinnorna från ”En miljon underskrifter”. Brukar försöka undvika att göra det när jag jobbar, men det gick bara inte. Deras fåfänga, enorma vilja:

– Det är mycket folk uppe i bergen på helgerna. Dit kommer inte polisen, så då man kan få många.

Laglig men måttligt bekväm pingismundering vid 35 graders värme. Mor och dotter i Lalehparken.

[Publicerat i efterhand.]

Fritt val – när ledaren godkänt kandidaterna

Mitt och Emma Larssons första reportage från Teheran inför valet 2009.

På bilden nedan turas de olika arabiska tv-kanalerna om att lajva på baksidan av vårt hotell. De hoppade in och ut genom ett fönster, det fanns ingen utgång till terrassen. Det gröna tältet blåste omkull med team och allt under stormen på valdagens kväll.

[Publicerat i efterhand.]

Suddig gräns göder förtrycket

En elvaåring från Åstorp redde ut det politiska läget i Iran för mig och fotograf Emma Larsson redan på planet dit.

Såhär snygga var vi:

[Publicerat i efterhand.]